Detta är första gången för mig...har aldrig bloggat förut.
Först vill jag snacka träningsupplägg. Jag har sprungit sedan jag var 13 år, och jag har alltid, fram till i fjor, lagt upp min träning så här: huvudsakligen långdistans i halvfort till långsamt tempo + en del medellånga intervaller + lite, lite snabbdistans. I förrfjor hade jag min peak med pers på bl a milen och Ironman i Kalmar efter ett par års hård träning. I fjor var jag mao rättså mätt på träning och körde en vinterträning bestående av mest långsam skön distans och nästan ingen kvalitet; detta var ett avsteg från det träningsupplägg jag brukar ha. Jag tyckte inte jag fick upp nån speciell fart i kroppen på hela fjorårssäsongen efter vinterträningen.
Därför har jag tänkt om inför vinterträningen vi nyss lagt bakom oss. Jag har "läst på" om olika träningsupplägg och så här har mina 100 mörka dagar varit: Massor av spinning - stenhård spinning. Lite indoorwalking och lite styrketräning, bl a för bålen. Ovanpå detta har jag lagt 1-3 löppass per vecka och jag räknade nyss ut mitt kilometer-genomsnitt per vecka: 30km! Så lite har jag nog aldrig sprungit. Inget av löppassen - inget - har varit lugnt. Jag har haft Runkeeper i öronen och kört snabbdistans varje löppass! Jag har hoppat över både uppvärmning och nedjogg, bara kört fort rakt av. Knäppt? Kanske. Det får vi väl besked på om drygt 48 timmar...
En sak all denna "alternativträning" (alternativ till löpningen) medfört är att jag oftast känt mig rätt fräsch och pigg i benen då jag givit mig ut på en tjurrusning. Det har jag tidigare år inte alltid varit då jag legat på väsentligt större löp-mängd per vecka.
Blogginlägget heter zon. Jag har under mina snabbdistansrundor försökt kliva ur komfortzonen lite grann. Att försöka vänja huvudet och kroppen vid det tror jag är bra för tävlingsresultaten. Jag har löparkollegor som har svårt att släppa komfortzonen. Bland annat en kille jag känt sedan jag var 5 år, vi sprang tillsammans hela uppväxten. Han har samma förutsättningar som jag att springa fort på tävling - han har till och med längre ben haha. Men han klamrar sig fast i komfortzonen och drar ned på tempot när det tar emot. Det är framförallt det som skiljer honom och mig och att jag har ca 5 min bättre pers på milen.
På lördag, mina vänner, skall vi lämna komfortzonen och gå in i nästa zon - Springtimezonen! Kom igen nu!