Loppet med stort L för mig fram till sommaren är Stockholm marathon och målet är förstås att persa. Min marathonerfarenhet består av ynka tre maror: Växjö 2009 och 2010 samt julmaran i Hbg 2011. I somras sprang jag förstås en mara som avslutning på Challenge Copenhagen också.
Att persa borde teoretiskt sett inte vara någon svårighet, men i praktiken finns mycket som kan sätta käppar i hjulet. Det största hotet för mig är JAG och min starka vilja. Det som egentligen är min styrka blir alltså också det som kan fälla mig. Känns det igen? Jag har sedan slutet av februari haft ont i höger vad och lyckades få bukt på det, åtmintone någorlunda, lagom till Copenhagen ultramarathon. Det krävdes bland annat ett par veckors total löpvila. Plötsligt tvingades jag att göra ett val: ändra mitt mål eller att hitta nya vägar. Jag valde det sistnämnda. Alternativet för mig blev vattenlöpning. Det började med att jag ersatte några löppass i veckan mot att springa i vatten, men efter några veckor övergick jag till enbart vattenlöpning.
Teorierna kring vattenlöpning är flera och vill du ta del av dem är det bara att googla på pool running eller att söka på you tube. Som mest har jag kört fem vattenlöpningspass på en vecka och måste medge att det faktiskt är ganska kul … så länge det står intervaller på schemat. Tack och lov blir det mest intervaller vid just vattenlöpning, för annars är det svårt att få upp pulsen. En fördel med vattenlöpning är att man ju egentligen kan springa hur mycket som helst, eftersom det är väldigt svårt att bli skadad av det. :-) Nackdelen är miljön; efter ett par veckors vattenlöpning suktar man efter att få känna vinden i ansiktet.
Nu efter Copenhagen ultramarathon är jag åter ett stort hot mot mig själv. BG fick mig häromdagen att tänka efter, eller rättare sagt att KÄNNA efter, och när jag väl har börjat känna är det så mycket enklare att göra bättre val. Jag har inte full styrka i höger vad, så i morse blev valet att skippa en joggingtur bland vitsopporna. Dagens pass blev istället just ett löppass i bassängen på Filborna. En härlig känsla att börja använda benen så smått igen! Jag inledde med 10 min lugn löpning, övergick sedan till 90/30 i 40 min för att därefter jogga ned i 10 min. Jag kan tillägga att jag inte var ensam, utan hade sällskap av tre andra, för mig okända, vattenlöpare, vilket inte händer så ofta. Mör i benen och rosig om kinderna hastade jag vidare från en aktiv lunch. Vill du testa har jag ett lager med roliga pass att köra!!! Flytbälte rekommenderas och finns att låna i simhallen. Kanske hamnar jag i bassängen imorgon också, men jag hoppas förstås fortfarande på vitsipporna i Pålsjö... :-)