Mina vänner
Idag är det dagen jag längtat efter - sista intervallpasset innan maran. Dagen började med dimma, en tjock klistig dimma, efter morgonpromenaden var Molly täckt av ett tunt lager dagg eller vad man ska kalla det och vanlig ordning frös jag ända in i själen. Jag har frusit sedan november nu (rekord). Egentligen hade jag tänkt att sticka ut vid lunchtid, men då jag inte kunde måla friggeboden pga. vädret fick passet tidigareläggas, så istället drog jag direkt efter ovannämnda promenad. I full vintermundering klev jag ut på Pålsjöparkeringen, körde min uppvärmning.
När kroppen var varm hade våren kommit; all rå kyla var borta och mellan grenarna letade sig solen ner. Av med alla kläder, även jackan slängdes i bilen -så jävla gött. Det är sådana här dagar som gör löpning till världens bästa sysselsättning - kontrasterna. En dag med sol och plötsligt var vintern bortglömd - fram med solkrämen.
Löpningen stämde också bättre idag och benen var inte så tunga som igår och det känns skönt att varmare tider är i antågande.
I morgon blir det vila eller något lugnt.