Inlägg

Det finns ju många sätt att slå pers på. De allra flesta räknar ju tider som det viktigaste (även jag själv för det mesta). Denna vecka har jag slagit pers i antal sprungna kilometer under en vecka. Alltid något...

Söndagens tänkta långpass skulle genomföras i strålande väder. Visst var det en liten bris men vem tänker på det när man inte behöver ha handskar och mössa längre!

Problemet var bara att mina ben och kropp sade ifrån. Eller de påminde mig att jag körde en massa pass igår som jag inte var van vid. Ni vet den där känslan när man har träningsvärk på ställen man inte ens visste man hade muskler på.

Att skriva blogg är ett bra sätt att hitta den där sista lilla tändningen. Jag kunde ju inte fega ur sista dagen på grund av lite (!!) träningsvärk. Väl ute var det sega ben men jag tog mig framåt. Tanken var tre varv runt den banan som Landskrona Marathon går på. Alla som sprungit vet att det inte är den mest inspirerande rundan. Den största fördelen med det varvet är att jag bor fem meter ifrån och kan lätt ha vatten och annat stående vid mitt hus.

Första milen var seg. Jag blev rejält varm och skippa mellantröjan efter första depåstoppet. Drack lite vatten och drack en halv liquidenergi. Resten tog jag med mig i handen.

Jag har en riktigt dålig erfarenhet av liquidenergi. Förra årets Landskrona Marathon hade jag planerat att få i mig lite mer energi än tidigare. Jag börja dricka liquidenergi redan första varvet. Efter 15 km sade magen ifrån och jag hade konstant magont resten av det marathonet gjorde att tiden slutade på fel sida 4 timmarstrecket! En erfarenhet rikare :)

Efter halva andra milen kände jag en svag aning till magont. Jag skippa att dricka mer av energin. Andra milen var tuff men den gick.

Sista milen var lite, lite lättare. Nedräkningen för veckan började rabblas i huvudet. Totalt slutade passet på 30,7 km och en inte så imponerande snittfart på 5:19. Men farten var inte det viktigaste idag utan mer att få tid ute och kötta på.

Veckan slutade på 116,2 km. Jag hade hoppats komma upp i 100 km i början på veckan men ju längre veckan gick så blev det mer och mer. Nu blir det en mellanvecka för att inte utmana kroppen för mycket.

Jag tackar för mig och lämnar med varm hand över stafettpinnen till....

Vi ses väl på Springtime och Afterrun? Tack alla som gett mig uppmuntrande ord under veckan.

Over and out