Hösten 2014 - inköp av cykel nummer 4. Tempohoj… Visst kan man säkert hålla sin triathlon på en hyfsad nivå rent budgetmässigt men att det är billigt… Nja, det är inte min vy i alla fall… Allt som har med cyklar att göra e generellt sjukt dyrt och sjukt roligt (som tekniknisse då…;-)). Kombinationen av att nåt e roligt och samtidigt dyrt är inte bra för den Qelthinska ekonomin dock. Andra saker på samma tema är grott- och vrakdykning och motorcyklar. Tyvärr har jag aldrig gillat bridge men om jag gjort det e jag säker på att jag haft den senaste och mest hippa kortleken…;-) Som tur är så är jag ganska projektorienterad i mitt privatliv så ofta sammanfaller inte alla intressen tidsmässigt även om jag har intentionen. Det trista, och samtidigt riktigt roliga, i kråksången är att min fru ofta delar samma intressen - även om jag aldrig fått in henne så långt i vrak eller grottor… - ännu…;-)
Så vad består då en triathlets utrustning av (förutom alla kläder som många löpare också har drivvis av)? Jag har hört att man inte behöver en tempohoj, en racehoj och en MTB tex - men samtidigt är det dumt att chansa… Magnus Eriksson brukar säga att det ultimata antalet cyklar man ska ha är N+1 där N är nuvarande antalet. För att visa att man inte helt saknar intelligens finns det såklart en formel till där antalet cyklar är S-1 där S är antalet cyklar som leder till separation. Dessa två parametrar har man alltså att leka med. Till dessa behöver man skor… Finurligt nog har olika typer av cyklar oftast olika typer av pedaler. Teoretiskt kan man ha samma fäste till pedalerna och behöver egentligen bara ett par - teoretiskt. Men om man har en MTB har man oftast fäste av typen SPD, då kan man springa med skorna i backar. Men om ni ser noga på Tour de France så är det inte SPD utan SPD-SL - större anliggningsyta vid pedalen = bättre kraftöverföring… Dvs minst två par cykelskor, oftast fler eftersom en tri-sko ska vara enkel att ta på och av - det behöver inte en race-sko vara… Hjälmar, en till MTB (med skärm och lite kraftigare, den smäller ju faktiskt i saker titt som tätt när man kör i skogen), en till racehojen och träning som e skön och en till tempohojen - såklart en aerodynamisk fulländning som gör att man påminner om en Conehead med huvudet på sne…;-) Hjul… Det kan man skriva spaltmeter om men jag kan säga att de är fantastiskt dyra, oftast hög profil och i kolfiber… Det är liksom en start. Förutom att man såklart behöver en dator. Min är samma som när jag simmar och springer - inte helt kosher men men…;-) Då har vi bara naggat i kanten. Kedjor, växelsystem, nav, keramiska lager, drickasystem, däck… Don’t get me started… Och nu har vi bara tittat lite snabbt på cykelmomentet. Löpning kräver ju sitt och simningen sitt - våtdräkt är tex en liten detalj man inte tänker på initialt - men en ypperlig hjälp för den som inte har simning som sin paradgren och för mig med bakgrund som simmare skiljer det ändå ca 5s per 100-ing. Det blir ca 3 min på Ironman… + att man inte fryser :-)
Men vad behöver man då - egentligen…? För lite knappt ett år sen stod jag och frös samtidigt som jag packade ihop mina grejor för en cykeltur med Ulrik Snygg och Johannes Larsson. Klockan var runt 8 på morgonen och det var kanske 10-12 grader varmt och regnade ymnigt. På kvällen innan hade vi bestämt att vi skulle cykla ca tre timmar, upp mot Kullaberg och tillbaka. Vi visste det skulle regna så vi bestämde att det inte blev fincykeln (läs tempohoj) utan racehojen. Jag cyklar bort till Pålsjö där vi stämt träff. Har träffat Ulrik förr men aldrig cyklat med honom och vet han är en mkt bra cyklist (och löpare). Ser honom och hejar, vi väntar in Johannes. Först då ser jag hans cykel. Första tanken är - ”puuh - nu kan jag ändå hänga på hyfsat” andra är - ”min mammas cykel ser ut att vara i bättre skick”… Framför mig står en ljusgrönmetallic skönhet med silvertejpade och byggtejpade handtag. Stor frontmonterad lampa, växlarna på ramen (old style), skärmar bak och fram och magnetisk generator (små magneter på ekrarna som genererar ström - kan lätt misstas för sensorer för hastighet, men man har inte 4 st monterade fram…) och en kedja som när cykeln står stilla hänger en centimeter över asfalten… Ulrik säger att den är från -94 men jag vet att han ljuger… John Boyd Dunlops patent för luftfyllda gummidäck är från 1889, jag tror Ulriks cykel är nyare än så, sent 1960-tal skulle jag tro…;-)
Johannes möter upp och vi börjar cykla. Det går ganska fort redan från början med 32-33 km/h och det är typ första gången ute för säsongen… När vi cyklat runt 4 mil kommer vi till Mölle och ska upp till Fyren - jag ser min chans och rycker i uppförsbacken. Ulrik e på direkt. Men han har problem med växlarna - min chans - eftersom kedjan är så lång att den e kvar i Mölle när vi e halvvägs upp till Fyren samtidigt som växlarna sitter på ramen (steglösa) blir det jobbigt för Ulrik att svara på olika lutningar när det stiger uppför. Jag e skitnöjd när jag kommer upp. Och helt slut. Ulrik e mest irriterad på växlarna. Varningstecken 1. Vi kör utför alla tre. Precis som Philip Agelmo saknar jag lite sans utför (dock inte lika sjuk som Elin Nimark, hon borde kolla sina adrenalinnivåer…;-)) så det börjar bra. Men snart e det plant och vi e nere i Nyhamnsläge. Ulrik drar hela tiden och jag och Johannes ligger bakom och rister på huvudet samtidigt som vi försöker undvika den fladdrande kedjan… Ulrik vill att vi ska öka farten och föreslår belgisk klunga. Varningstecken 2. Har aldrig provat men jag kan dra i typ två sekunder, sen flyger Johannes och Ulrik förbi och efter typ 15 minuter får jag så mkt syra i benen att jag får be dem slå av på takten… Men det säger jag inte… Jag försöker skämta (bäftandes) att jag e rädd för Ulriks kedja…
Summa summarum - jag e teknikfreak vad gäller saker. Jag känner ett behov att utöka arsenalen hela tiden och jag har svårt för att göra mig av med gamla pryttlar så jag gömmer undan dem… Men det behövs ju egentligen inte. Det går precis lika bra att köra triathlon på en stålhäst från -94 och hade Ulrik bara spänt kedjan (tagit bort typ 15 länkar…;-)) hade han krossat mig på vägen upp till Fyren också. Det sitter mycket i huvudet har jag hört - men lite i benen också :-)