Nu har jag tappat min fokus helt.
Bloggandet alltså. Del 2 ”Hur denna fantastiska löparvärld har uppstått och Big Bang ” försvann med ett nafs igår. Vilken tom känsla. Lika illa som när jag sprang fel en mil och kom tillbaka till Nimis på Kullamannen i höstas. Eller nej, inte så illa var det inte.
Proffsen Adam Crona var snällt och tipsade mig om att ” Skriva i words och klistra in.” så testar jag nu i Office Writer. Men nu måste jag till onsdagsträning i ” Löparglädje Båstad ”. Hoppas texten finns kvar sedan för nu sparar och stänger jag.
Jajamensan, tillbaka här igen. Dagens backträning avklarat! I Båstad finns det många backar. Och vi har många duktiga löpare här i LG gruppen också enligt coach Sven. Det är mycket inspirerande när vi tränar och även vid tävling. Som jag skrev igår men ni fick inte läsa, finns det många i min omgivning som inte tycker om att springa. Efter Sven och Emma har startat LG i Båstad förra året fick jag plötsligt många löparkompisar. Jag hade så bra timing när jag började springa. Båstad var känd som tennis, Pepes Bodega och ”Högklacksko lopp”. Det loppet var det folk pratade mest om inom löpning. Varje vår här i city samlas transpeople för att träffa likasinnad och samband med det arrangeras 50m lång springtävling. Jag vet inte reglerarna men klackar måste vara minst 10cm långa eller nåt. Ibland springer politiker för PR. Det är så kort distans för mig så kan jag gärna avstå.
Som sagt i gårdagens inlägg som ni fortfarande inte läst, vi hade Båstad Marathon, Båstadloppet, Sylvesterlopp. De 2 av 3 lopp samt SpringTime var det jag deltog under 2013. Första året i min Fantastiska löparvärld. Året efter tänkte jag putsa min tid på Maran. Därför tog jag direkt när Båstad Marathon anordnade löparkurs några månader innan loppet. Där träffade jag min första coach Anders Hedrund.
Han var så inspirerande! Förutom kursen som var en gång i veckan ville han springa långpass. Han fick mig att hänga på från city till Maxi i Mellby och tillbaka. Det var han som skrek när jag snubblade i stigen ”Du ska inte titta på tjejerna! Då snubblar du!”. Han lärde mig man ska vända och hämta de sista i kursen. En dag tog han med sig ”Born to Run”, bibeln inom barfotalöpning. Jag fick veta hur man andas, när skulle man komma till tävlingar och att vara snäll. När han var ung gjorde han 34 min i milen. Nu är han lite långsammare men ville han ändå blir bättre och sprang allt långt och länge. Han är typ 27 år äldre än mig och var mycket inspirerande. Bäst av allt var han min vän. Han trodde mig att om jag ska fortsätta så kan jag blir hur bra som helst. Det ordet. Det ordets skull vill jag göra 34 min i milen. Vet fasen om jag klara det men shit samma, det är bara o testa så länge. Annan målsättning för mig är ”jag ska vara som han när jag blir 70år.” Tack Anders.
Då tiden när jag sprang andra gången i SpringTime 2014 upptäckte jag ett blåklädda gäng. Som vanligt Anders hämtade upp mig innan loppet och vi skulle värma upp vid stranden. De såg allvarliga ut och sprang i fullfart längst kusten. Blev man inte trött? Nej, tydligen bra att köra stegling innan. Så Anders och jag smög bakom de blå och härmade.
Jag var så rädd så rädd för de blåklädda gänget. De se så snabba, starka, proffsiga och läskiga ut men så imponerande på något sätt. Jag har stått i startgrupp 1 och såg de blåklädda försvinna när elitgruppen startade. Det kändes som en annan värld. Jag klarade mitt mål detta år i SpringTime. Lite närmare Anders när han var som bäst men långt ifrån dock.
Jag tror jag såg Sven springa redan just i Spring Time. När jag stå bakom en massa folk i start området ( Ja jag har aldrig tänkt ställa mig längst fram då.) såg en lång man, ett huvudet längre än andra, jag kände igen honom. Jag hade tom koll på hans tid tror jag. Jag tittade snabbt hans nummerlapp. Nej,han också 6km klass. Varför springer han inte 12km??
Då bestämde jag att ta rygg på honom. Det var Båstadloppet 2014. Jag kom i 2:a efter Sven. Tack vore jag blåste honom på rygg hela vägen, tyckte han. Både Emma och Sven tog 1:a. Därför blev jag både glad och lite spänn när de startade Löparglädje i Båstad. Han är en av de blåklädda. Men vilken tur! Nu har jag fått en ny coach. Det var i Oktober 2014.
Jag ville vara med allt. Onsdagsträning, lördagslångpass, tävlingar. Början var det svårt att hänga på med Svens tempo även i uppvärmning och långpass. Men det var också nyttigt och inspirerande, annorlunda än tidigare, kanske proffsigare? Eftersom LG började i höst fanns det inte så många lopp och det var tur för mig då. Jag var ganska dåligt hela vinter. Framförallt halsen sedan vader, ovansida fot, smalben mm. Men vi sprang ett trail i Halmstad, Emma, Sven, Anders och jag. Nu efteråt kom på att det var första gången jag sprang fel. Egentligen sprang jag inte alls fel. Jag hade sett snitslar högersida då en kille sprang åt vänster in i andra stig. Jag tvekade några meter in i höger men tyckte synd om honom och vände för att hämta honom. Då var det Sven har redan försvunnit från mitt synhåll så gjorde inget. Ja ni förstår. Sedan Båstadloppet blev mitt lilla delmål ” Slå Sven”. Det var hemligt. Synd bara att han blev skadad. Så Jag fick aldrig ärligt chans att slå honom. Så kom årets slut 2014. Då var det dags för Sylvester i Båstad. Han tog med sig några från IS Göta. De var mindre läskiga när jag lärde känna Sven. Men Sven körde uppvärmning med IS Göta. Jag med Anders. Från LG gruppen hade vi Johan Gustafsson, Fotbollsspelare och snabbaste i LG. Starten gick och jag öppnade ganska hårt. Innan första km markering swishade Johan och några IS Götisar förbi. Efter 3 km även Christian Klingebrant och Sven hade passerat mig. Sven var skadad! Då kändes som vi håller på träningspass. Sista raksträcka är alltid jobbig när vi tränar här samma ställe men jag måste passera Sven, nu nu nu och lite till. Han såg lite snopet ut när jag var sida vid sida med honom. Benen värkte aldrig för men det var värt det. Tack Sven! för först motivationen och sedan allt du gör i både Löparglädje och andra tävlingar. Du är en stor förebild! Tack!
Jag tror det är ganska lagom när året slutade med Sylvester 2014 och det var del 3 ”Inspirerande Människor”.
Jag hade bra fokus trots allt idag. Bra att springa lite.