Jag kan börja en veckas bloggande med
1. Presentation, 2. Hur denna fantastiska löparvärld har uppstått, 3. Inspirerande människor, 4. Moral och etikett, 5. Massor med siffror/ Tider. Sedan måste jag springa också så blir det nog 5 inlägg. Jag lovar att inte skriva svärord.
Det hände annorlunda saker än vardagliga ibland. Jag kan inte placera riktigt vad som hände och hur jag känner nu en månad eftaråt. Det regnade förfarigt en lördag. Jag minns att det var en vecka innan Tjörnarparen / traillopp 50K. Någon mindre storm som hette Britta eller liknande skulle besöka i Skåne. Jag har varit och tränat i Båstadcity i förmiddags och just körde in i ICA i hemvägen. När jag sprang in i affären var det ingen konstigt alls förutom blås och regn. Folk springer in o ut precis som jag och vid ingången satte en stackare som vanligt. Ja, ursäkta språket. Ungefär 2 år sedan eller så började syns folk i närmaste trakten tex sitta vid affär. Först blev jag riktigt ledsen men försökte hjälpa genom att dela bananer, köpte vantar, vara så trevligt och så vidare. När jag skulle springa ut med matvaror tänkte mest på att jag måste äta snart efter träningen. Då såg jag hennes ögon. Jag hade redan en banan i handen. Beredd att ge henne den. Nyttigt och gott. Men de ögonen var något annat än jag hade sett eller förställde mig. Om jag kunde beskriva det skulle jag kunna blir en bra författare. Jag växlade små ord, skönt att hon kunde lite engelska, inte alla kan det. In i bilen, starta, tänkte på pasta och grönsaks sås som jag skulle laga och varm choklad. Jag såg henne sträckte sig. Vad F-N, i detta vädret? Varför? Nu måste jag F-N vad bråttom!!!
Så in i huset, koka varm choklad, koka pasta, sås, sås, sås, in i matlåda och termos, in i bilen igen och fort som F-N tillbaka till förbannande ICA. Först såg jag inte henne och blev besviken men såg filten kvar. Så jag gick in och kollade runt. När jag kom ut var hon där igen vid filten. " Du kan inte stå i ovädret, kom och ta lite paus. så lite folk ute o handla idag ändå..." Jag visste inte hur hon skulle reagera. Hon kunde ha trott nog jag är människohandlare eller banditos. Men vi satte in i min bil och hon tog emot varm choklad. Men inta pasta. "Vi äter inte pasta i Rumänien." " Vill du inte ha? Vad äter man i Rumänien då? Jag äter här. Det är ändå min bil och jag är mycket hungrigt. Vill du heller ha nån frukt?" " Chilli." Vad? " Vi tycker om Chilli" " Vill du heller ha en chilipeppar??" " Ja, Chicki" " Jaså du menar kyckling?" "Chicken !" "Ok då bjuder jag när jag har ätit här färdigt. Var bor du?" "Från Rumänien" "Visst, visst. Bor du med dina kompisar i tält eller?" " I Bil. "
Kommunikation blev bättre så småningom och det visade sig hon och 2 kompisar bo i en buss på natten. Alltså i en bil utan värme hela nätterna flera månader. De skulle stanna i Sverige över nyår och hem tillbaka efter januari. Jag har sagt till henne att hon ska sluta på dagen och med hennes kompisar äta kyckling hemma hos mig. Jag gick åter igen in i affären och köpte baguett, grillade kyckling och majonnäs!? Vi presenterade oss varandra. Satt i mitt kök och de åt kyckling m majonnäs. Ja åt helt nåt annat. Jag är ju vegetarian och aldrig köpt en majonnäs. De tydligen drack bara vatten. röker inte, vad bra, de tyckte det var så skönt och skippa frysa ikväll tanke på stormen. Hon och hennes killkompis har 3 barn ihop hemma och yngsta är bara 9 MÅNADER. Andra tjej var killkompisens syster och hon har 2 barn hemma. Tragiskt. Hur känner man sig om vi måste lämna sina barn för att tigga i andra länder. Kanske just det som jag såg i hennes ögon? De blev mätta och tackat tusen gången detta läget. Jag frågade då om de har duschat närmaste dagarna så sa de nej. Jag ville så gärna bjuda de en dusch var också. De tackade ännu tusengången till för att det var 2 månader sedan de duschade. Efter duschen ville Bobi/ så hette han/ klippa sig. Ja, jag har en rakapparat så det var bara och kör hela. Och vi skrattade. De uppskattade verkligen kaminen i köket. Ute blåste o regnade. Inte stor som " GORM" men ändå. När alla blev nyduschad ville Bobi se en film. Han ville se en dansfilm som han trodde var nåt kärleksfilm. Men hon valde " Snow Dogs" komedi alltså. Så blev det filmkväll. Jag såg "Snow Dogs" med 3 st helt okända denna kväll. De fick sova i samma bäddsoffa som vi satt och såg filmen.
Morgonen där på skulle de till sina affärer. Jag hade Tjörnarparen i tanken och visste inte hur deras vistelse hos mig påverka mitt vardagsliv. Vi pratade om att jag kan se om möjligheten finns så kanske vissa nätter kan de komma tillbaka. De ville så klart skippa frysa på nätterna i en bil. De hade nog svårt på dagen redan. De tackade ännu ett tusen gången och sa "GOODBYE". Bobis syster och Bobi gick ut i hallen. Hon var ute vid köket o sträckte sin hand så jag tänkte skaka hand med henne. Jag såg snabbt hennes ögon, ja det tog en sekund och hon lyfte min hand och kysste på min hand som gör det på gammal kunghälsning. Sådant fin gest. Jag kan F-N inte lämna ut folk i kylan när jag visste bättre om nu. De som ute i vinter och tiggar är F-N fattiga. Jag mumlade nåt om jag skulle ringa och sedan sprang jag "Runkeeper Global 5 K" hemma. Det gick inte bra.
Kommande natt blev det ännu trevligare. Hon hade en engelsk-rumänsk ordbok/ resebok som vi skulle lära oss språk. Mening var att de ville att jag skulle lära de engelska bättre. Jag är inte alls bra på engelska. Till slut de försökte lära mig rumänska. Vi hittade på konstiga meningar och uttal. Jag var mest nyfiken på hur de bo o leva o så. Min fattiga kunskap om Rumänien är vampyr slottet och transylvania. Vi tittade på karta, skrattade på uttalet om "hand" i rumänska "Mû nô", och tackar de tusengången till innan läggdags. Jag hade föreläsning att lyssna på i Halmstad morgondagen. Dvs jag blir sen på kvällen. Men lovade de att ringa.
Vardagen skulle börja. Innan jag skulle upp och göra ordning till jobbet var de redan i hallen och ut i bussen. De ville inte störa mig på morgonen. Jag hade sagt när jag skulle upp, äta frukost och sedan till jobbet så de visste. Jag hade inte sagt ett ord om min nya bekantar på jobbet. Man vet aldrig vad man har för åsikter och tankar. Så är det bäst att avvakta. Väl i Halmstad och lyssnade "Markus Torgby"s otroliga historia om ensam liv i skogen på kvällen. Träffade jag inte helt oväntat några löparkompisar där. Min före detta bästa väns pappa också var där. Då berättade jag faktiskt om min senaste äventyr. Och han förstod mig.
Men det blev inget mer med det äventyret. De ringde och berättade att hennes pappa som har varit sjuk länge, och det har de berättat första dag, har blivit mycket sämre just nu. De var på väg tillbaka hem.
SMS från henne " toro! Got piesiu familj. I taxmichi for slipung en iu haus. Noapte buna. Ceau´end raluka."
Översättning? " Toru, Hälsa familj. Jag tackar så mycket att sova över i ditt hus. God natt. Vi ses igen. Raluka."
När man känner en så är de inte främlingar längre. Eller alla från början var det alla har varit främlingar varandra, även inom familj. Jag hade mycket roligt de 2 dagar. När jag läser tex "Frida Södermark"s blogg så hon läser och lyfter hit o dit i främmande länder och tänkte " Kanske är det samma sak. Jag kan inte hjälpa alla och skapa frid i världen. Men jag kan ställa upp en som kommer i min väg och behöver hjälp. Precis som Frida hamnar i någons bil till nästa by."
Jag ska inte gräva djupare utan jag ska bara gör det även nästa gång. Jaha. Det var det min första inlägg. Och hoppas jag kunde presenterat mig ok. Förresten, Toru var namnet.