På schemat för dagen stod 3 000 m + 4 x 500 m, tufft pass med andra ord och det faktum att jag körde så hårt i helgen gör det inte lättare. Helst vill jag köra dessa pass med resten av kubben, men jag hinner tyvärr vääääldigt sällan till 17.30 just nu. Några gånger har jag kunnat kombinera mitt pass med göteborgsvarvets träning (t.ex. kört 1000 m när de kört 800 m) och på så sätt fått lite av det sällskap och den pepp som gör kvalitetspassen bättre.
Idag stod dock 5 km 90/30 - intervaller på schemat för göteborgsvarvet, med andra ord inte alls samma pass... Däremot samma distans så det kanske kunde gå att göra någon halvkombination. Jag bestämde mig för att jag åtminstone skulle värma upp med varvet, köra passet längs arenavarvet och på så sätt få lite sällskap under åtminstone en del av mina intervaller. Framförallt såg jag framemot sällskap under 500 m-intervallerna, en distans jag har väldigt svårt att göra bra och särskilt på egen hand.
Till min stora lycka såg jag att Jill också skulle vara med, hon hade egentligen samma intervaller som jag på schemat. Tyvärr bestämde hon sig för att inte göra 3 000 m, med andra ord såg det ut som att jag skulle bli så illa tvungen att springa 3000 m själv. Även 3 000 m är en distans jag har svårt för, det såg med andra ord ut att bli ett tufft pass! Dessutom påmindes jag om benens seghet efter helgens bravader i Göteborg, inte riktigt vad jag önskade mig inför ett tufft pass.
Räddningen kom i form av Aplander, han har varit lite av en "tur-hare" under många träningspass då vi kunnat dra varandra. Kunde jag övertyga honom att köra samma pass? Jag tog på mig min mest bedjande min, plockade fram min mjukaste röst och bad sockersött om sällskap. Som tur är sa han OK och jag blev lite mer optimistisk till passet. Micke hängde på så vi blev en liten grupp för oss själva och startade sist.
Redan efter 1 km kände jag att benen var sega, det här passet skulle bli tufft som fan! 3 000 m passerades på 11,49,1. Godkänt med tanke på seghet och trötthet, men skulle jag orka 4x 500 m också?
Micke hoppade av och kvar var jag och Aplander. Första 500 gick på 1,51,7. Benen var sega och jag tappade Aplander mer än jag borde, ett tydligt tecken på att benen var tunga och slitna. Både Micke och Aplander ifrågasatte om jag skulle göra alla fyra och det förstår jag - i samma läge hade jag nog rekommenderat någon annan att tänka en gång till innan nästa intervall påbörjades. Men jag ville inte ge mig för lite trötthet, jag hade inte ont någonstans eller en de minsta känning till någon form av smärta. Åtminstone en till skulle jag göra!
Nästa 500 gick på 1,46,4 och benen kändes fortfarande sega och jag mådde illa. Ge sig? Nej.. jag skulle göra en till! Dessutom gick denna fortare än den första, jag var nog inte helt slut.
Tredje gick på 1,47,8 och återigen mådde jag illa, men att ge sig var inget alternativ. Den sista skulle genomföras om jag så skulle krypa tillbaka till GT efter! Fjärde och sista gick på 1,51,2 och mer än så fanns inte i kroppen. Nöjd med passet trots att det var kämpigt som fan och tröttheten var brutal. Men med tanke på halvmaran i lördags, när jag faktiskt var trött redan innan start, får jag vara nöjd med passet. Visst, det kanske inte var optimalt att pressa kroppen så hårt när jag var trött från början, jag hade antagligen kunnat ge mer om samma pass kördes senare i veckan. Men å andra sidan hade jag då inte haft sällskapet och draghjälpen, dessutom tror jag att sådana här pass stärker huvudet något otroligt. Jag hade inte ont någonstans, jag mådde inte dåligt (bortsett från illamåendet som följde med tröttheten) utan var helt enkelt bara riktigt, riktigt jäkla trött.
Tusen tack till Aplander och Micke för sällskap och draghjälp, det hade gått utan er idag!
Efter träningen sprang jag bort till stallet (Gustavslund), sällskap fick jag av Jill och det var skönt med sällskap och någon att prata med på vägen. Hur rättvist det kändes när jag sprang bredvid henne och elcykeln kan dock diskuteras.. Eftersom även hästen måste motioneras blir det ofta sena kvällar i ridhuset, oavsett hur trött jag är efter en träning. Totalt 15,6 km löpning och 60 minuter på hästryggen blir summan av dagens träning, just nu är jag både trött och nöjd med dagens träning. Denna veckan är ju min sista vecka med kvalitetspass innan den fruktade säsongsvilan kommer (hjälp! Jag VILL INTE!), då ska jag enbart jogga lugnt i två veckor så det gäller att njuta :)
Nu är klockan strax efter 23.30, jag ska krypa ner under täcket och försöka få lite sömn. Det är onsdag i morgon vilket innebär att jag ska köra spinning på gymmet kl 06.30. Galet tidigt, men av någon oförklarlig anledning älskar jag att köra passet (när jag väl har vaknat, någon gång under tredje låten). Däremot förstår jag inte varför folk går upp så tidigt för att träna. En del kör t.o,m på gymmet INNAN dess. Hur är de skapta? Att köra pass kl 0630 en dag i veckan är vad jag orkar, och det förutsätter att jag har fri tillgång till kaffe under hela onsdagen.
Med andra ord; god natt!