Då har jag tagit över bloggen igen ;) Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag har så mycket annat att göra denna vecka, men förhoppningsvis hinner jag bjuda på en del läsvärda inlägg mellan varven. Denna vecka har jag en lätt vecka (trååååkigt...) med enbart fyra löppass, utöver rapport från dessa har jag några racerapporter att bjuda på. De senaste tävlingarna har ju gått väldigt bra, klart över förväntan, så nu kan jag bjuda på lite positiva racerapporter :) Något inlägg om hur det är att vara mönsteradept (ej säker på att Sven delar denna uppfattning... hehe) åt Sven slänger jag garanterat in, med reflektion om de förändringar som skett i min träning sedan han började coacha mig.
Men, det var ju tävling i helgen och har man tagit över bloggen i samband med tävling är det närmast obligatoriskt att bjuda på en racerapport.
Så vad hände under helgens halvmara i Göteborg? Jag börjar med det bästa; tiden 1,28,49 gav ett nytt PB med nästan 7 minuter. Dessutom nådde jag ett årsmål; första halvmaran under 90 minuter. Detta trots att känslan inför loppet inte var den bästa...
Förra lördagen var jag på konvent i Göteborg, ett himla roligt konvent men antagligen inte det bästa jag kunde göra en vecka innan tävling. Föga förvånande kunde jag inte välja mellan alla roliga pass, därför anmälde jag mig till tre träningspass och avslutande "funrun". Kul hade jag, lite trött hann jag bli efter fjärde timmen och jag var lite mör i låren på söndagen. Tyvärr kunde jag inte vila då, utan fick bränna av både indoorwalking och tabata på söndag morgon.. Så mycket mer vila blev det inte heller, det blev löpning/pass på gymmet varje dag fram till fredagen. I torsdags sprang jag sista passet innan tävling, med ben som kändes tunga som bly så snart jag försökte springa fortare än 4,50-tempo. Ajdå... sitter lördagen fortfarande i benen? Dessutom var jag sjukt trött efter en vecka med kass sömn. Tanken slog mig; "Ska jag ens åka till Göteborg....?" Nu hade jag inte bara tävling planerad i Göteborg, jag har vänners bor där uppe och hade planerat fika med en av mina absolut bästa vänner där uppe. Dessutom hade jag bytt bort mitt pass på gymmet, övertalat mamma och pappa att åka med och anpassat alla planer efter Göteborg... Svårt att banga helt enkelt!
På lördagen vaknade jag och ville inte alls åka. Jag hade sovit lite dåligt och för lite (ok, får skylla mig själv om jag inte har vett att hålla mig hemma på fredagkvällen), jag var superfrusen (föga förvånande när termometern visade 36,1) och benen kändes sega. Det var inte mycket att göra, jag fick ta en varm dusch, försöka sova i bilen och hoppas att huvud och kropp skulle vara med mig i Göteborg. Som tur är lyckades jag somna i bilen och vaknade lagom tills vi var framme i Göteborg.
Uppvärmningen kändes lite småseg, men till min stora glädje kunde jag värma upp på bana. En del av er vet ju att jag älskar att springa på bana och gissa om mina fötter har saknat att springa på tartan? Efter några varv jogg och några fartökningar var jag på betydligt bättre humör, men hade inga förhoppningar om en supertid. "Jag är trött och seg i kroppen Blir det inte PB blir jag skitsur, allt över 1,35 blir jag ledsen över, allt under 1,30 blir jag nöjd över" sa jag till mamma och gick till startfållan. Väl i startfållan kunde jag inte hålla mig från att gäspa... Bra pepp med andra ord!
När starten gick kändes kroppen helt okej, tyvärr rycktes jag med lite för mycket och sprang första kilometern på 3,48 - alldeles för fort! Jag drog ner tempot betydligt, så mycket att det kändes som att jag sprang och höll i bromsen. Benen ville springa fortare men jag vågade inte. Ofta känns det lätt första biten och då kan tröttheten slå till som en käftsmäll senare. Jag försökte hitta en lämplig rygg men det var lönlöst, de ryggar jag försökte ta lämnade jag snart bakom mig och jag ville inte riskera att gå ut för hårt och tappa ork mot slutet. Sett över hela loppet varierade kilometertiderna mellan 4,08-4,16. Inte superjämnt, men jag är dålig på att känna vilket tempo jag håller och särskilt när jag inte har någon rygg att ta sikte på så jag tycker det var ganska bra jobbat.
Jag hade en väldigt bra känsla första biten; kroppen kändes ganska lätt, huvudet var med mig och jag hittade en bra rytm. Vid kilometer 8 började jag av lite trötthet i låren, men det hade lättat till kilometer 9. Mellan 9 och 10,5 fick jag återigen bromsa för att inte glida iväg för fort, benen kändes sjukt fräscha och jag var inne iden där sköna bubblan när det känns som att flyga. Vid 10,5 km skulle vi runda en kon och springa samma väg tillbaka. Något tråkigt då banan (enligt min åsikt) var tråkig, antar att vi är lite bortskämda med fin löparmiljö här i Helsingborg ;) Allt kändes dock bra och jag hade fortfarande känslan av att jag höll igen... Tröttheten kom dock igen runt kilometer 12-13, men jag höll ihop det ganska bra och nu hade jag sällskap av en kille från solvikingarna och någon snubbe i vit tröja (orkade inte bry mig om klubbtillhörighet). Det hjälpte helt klart och det blev lättare att hitta ett jämnt tempo.
Jag kom in i en hyfsat bra känsla igen, det flöt på bra, jag var ganska pigg igen innan jag passerat 15 kilometer och jag såg på klockan att det inte borde vara några konstigheter att göra sub 90. Jag var lite seg i låren, någonstans runt 18 km kände jag mig ännu lite tröttare, men inte värre än att jag kunde hålla ihop det. Efter kilometer 19, när jag konstaterade att det skulle krävas en del för att INTE göra sub 90 tappade jag igen... Benen (låren) var sega, jag hade lämnat killarna bakom mig och hade svårt att motivera mig till att trycka på. Jag konstaterade att det inte fanns mer att trycka på, fortsatte hålla ihop det och sista 100 metrarna lyckades jag få till en riktigt skaplig spurt och gick i mål både nöjd och glad :)
I helhet är jag nöjd med loppet. Dels för att jag trotsade känsla av trötthet, tankarna om "jag kanske inte ska, jag gör det nog inte så bra idag..", dels för att jag höll ihop och bet ihop även när det var jobbigt och framförallt över ett nytt PB! Jag vet att det finns mer att plocka ut ur kroppen (nästa gång låter jag bli 4 timmar träning veckan innan!) och ser framemot nya resultat nästa år. Egentligen ville jag åka till Helsingör och springa halvmaran 22 november, men jag lyssnar på Svens råd och stänger säsongen för längre distanser än 10 km. Med tanke på vilken svacka jag kom in i under våren- början av sommaren sommaren känns det vettigt att avsluta med en bra känsla och flera bra lopp i ryggen. Jag vet att jag har utvecklats enormt mycket det här året, sedan Sven började coacha mig har det gått i raketfart... Den positiva känslan tar jag helst med mig till nästa säsong, då ska 2015 års PB krossas ;)