Om 8 dagar 13 timmar och 40 minuter står jag där på Koltorps gärde. Det är klarblå himmel, solen skiner och det är 15 grader i luften. Jag har precis tagit av mig överdragskläderna och fryser till lite, då en lätt bris drar in över fältet. Speakern har precis släppt iväg startgrupp 1C och nu är det bara minuter kvar tills det är dags att bege sig ut på det 30 kilometer långa terrängloppet med alla dessa härliga backar…
Om vi backar bandet nästan precis ett år. Tillbaka till samma plats, dvs Koltorps gärde, så ser vi en lätt förvirrad kille som gör sig redo för att springa Lidingöloppet. Tävlingserfarenheten är inget att skryta om utan jag fick helt enkelt lita på min tilltro till mig själv och på mitt pannben. Starten går och jag, startandes i startled 3, beger mig iväg.
Öppnar enligt plan, det är lite trång i början men jag avverkar de två första milen utan större komplikationer. Kroppen känns bra och stämningen i spåret är fantastiskt. Publiken är aktiv och hejar glatt på oss alla löpare, det känns som varenda Lidingöbo har gått ur hus för att titta på oss galningar. Killen framför mig har samma namn som mig och en stor supporterskara längs spåret, vilket ger mig extra energi då många ropar ”Heja Andreas” på flera ställen. Loppet flyter på bra och efter 20 kilometer passerar jag Grönsta. När man kommer hit till denna passering så kan man skymta målet snett vänster om löpspåret. Jag passar på att fylla på energidepåerna med en saltgurka och en bulle och tittar mot mål och inser att det är en HEL mil kvar. Den torra bullen fastnar i halsen och jag blir tvungen att hosta för att få luft. Jag är i början av en backe och inser att det är några kilometrar innan nästa vätskestation vilket får mig att tappa fokus då jag irriteras av min lätt skavande hals. Efter detta blir det tungt.
Jag hade ju sprungit långpass hemma i Skåne men att hitta 28 backar (det kändes som så många i alla fall) att springa i EFTER att jag redan hade sprungit två mil, det hade jag inte tränat på. I mitt huvud far en intervju med Mathias Fredriksson, vår gamle skidkung, som gav tips inför Lidingö. Han sa något i stil med ”Gå upp i backarna med händerna på knäna och ta sedan ikapp utför”. Detta skulle jag inte ha tänkt på för där i första backen efter Grönsta med en halv bulle fortfarande kvar i halsen och en saltgurka i handen så började jag gå. Jag brukar ha ett rejält pannben men här fick det ge vika och sedan gick jag uppför i varenda backe hela sista milen, och de är måååånga. Men allt som går upp går även ner och med mina långa ben lyckades jag ändå hålla medelfarten hyfsat och till slut kommer jag in på målraken. 150 meter från mål början vänstra låret att krampa och jag staplar de sista stegen in över mållinjen. Jag passerar på 2h 46m 47s och jag är jättenöjd.
Tillbaka till nutid och som sagt 8 dagar 13 timmar och 22 minuter till start. Jag har fortfarande inte sprungit mer än fem löpsteg sedan i lördags, men det känns bättre i knävecken idag. Jag har stark tilltro till min kropp och jag vet att jag kommer att vara i toppform där på startlinjen. Man kan väl vila sig i form?
Vad har jag då för målsättningar? Jo, jag vill komma ner under 2h 30m och kanske till och med närma mig silvermedaljen lite till. Jag vet att jag kommer att ha en jagandes Patrik Olsson, som startar i startgrupp 3… 10 minuter efter mig. Det hade ju varit roligt att inte släppa förbi honom. Annars är mina förväntningar stora på loppet. Jag ska ha riktigt roligt och det ska bli kul att följa alla Götalöpare och våra framgångar.