I lördags var det premiär. Premiär för mig att springa stafett, något jag inte gjort sedan jag gick i skolan. Tillsammans med tre kompisar sattes ett tidsmål på 3h15m upp tillsammans med en förhoppning om att vi skulle placera oss topp 20!
Uppladdningen inför stafetten för undertecknad har varit god, dock hade jag känningar i mina knäveck, troligtvis en överansträngning från träningshelgen i Båstad. En vecka innan dess sprang jag Trelleborgsloppet på personbästatiden 41m44s och trots mina knäveck, kändes det bra.
Lördagen kom och efter att sett min fru äta lasagne till frukost, då hon skulle springa hela maratonsträckan, så började mina förberedelser. Götalinnet och resten av utrustningen packades ner i en väska och tillsammans med våra fyra barn och min svägerska styrde jag bilen mot Dunkers där vi mötte upp mitt lag. Det märktes tydligt på mina lagkamrater att det var tävling!
Just det, innan jag skulle bege mig ut på fjärdesträckan, som hade blivit min, så skulle vi följa min fru på några ställen längs banan. Samtidigt så var det logistik att placera ut våra löpare då två av dem inte är hemmahörande i Helsingborg och således inte hittar så bra.
Starten av maratonen gick och vi såg täten färgad i blått, springa efter Simon och Andreas som sprang iväg med startrepet. Vi hann även se min fru passera, glad och taggad. Vi lämnade förstemannen Per-Anders Söderqvist vid starten och nu var det dags att packa in barn, svägerska och löpare i bilarna och styra mot Ramlösa. Andremannen, Per Liljekvist, som även han springer för Göta körde mot Ättekulla och gjorde sig klar för sin sträcka, samtidigt som vi placerade oss centralt i Ramlösa brunnspark. Vi fick se den ständigt leende Henrik Orre springa, fortfarande helt oansträngd efter 12km i ett tempo jag knappt klarar i en kilometer. Styrkebesked från frugan som passerade enligt plan och vi satte oss återigen i bilen. Nu mot Fredriksdal för att släppa av tredjemannen och återigen se kändisar längs banan. Fortfarande en stark fru som glatt gör high-five till mig och barnen. Tredjelöparen var vårt osäkraste kort men när vi summerar dagen, har han tagit sig runt på sitt personbästa på 47m46s, nästan två minuter bättre än han någonsin tidigare sprungit.
Efter Fredriksdal fick det bli ett snabbt stopp förbi drive-through på McDonalds och mat till barnen och en cheeseburgare till mig… mycket energi i den. Sedan styrde vi bilen vidare mot Pålsjö och äntligen, äntligen skulle jag snart få springa. Träffar upp Göta 1 och Göta 2 och ser dem värma och springa iväg. Jag tänker lugnt att jag har minst 30 minuter innan det är min tur. Frugan passerar och jag ropar men får nöja mig med en snabb trött blick. Lämpar av barnen och svägerskan vid hoppborgen och hinner även möta upp med mina lagkamrater från de två första sträckorna, som hunnit ikapp oss hit till Pålsjö. Nu var det bara att vänta…
Och så helt plötsligt kommer han springades och ger mig stafettpinnen och jag sticker. Jag passerar de första fyra kilometrar med ett snitt under 4 minuter och inser att adrenalinet och antalet passerade stafettlöpare gjort att jag gått ut lite väl fort, men vafan det är ju bara dryga 10 km. De flesta andra i spåret hade sprungit betydligt mycket längre än jag så jag fick bara hålla i och köra på. Efter serpentinen så flöt det på bra och jag var återigen ner under 4 minuter på ett par kilometertider. Jag kände mig stark! Lyft av publiken längs strandpromenaden passerade jag Team Emåj i sina rosa linnen och nu var det bara att kötta in i mål. Jag räknade lagen som jag passerade vilket blev 14st och ett lag (Miljöpartiet till Tomas Rödins glädje) passerade mig. Jag passerade 10 km på 41m31s och mållinjen på 44m37s. Vårt lag, Team HAPPA, kom på placering 19 och en sluttid på 3h13m12s. Vilken laginsats! Tack Per-Anders, Per och Hannes!
Det bästa med loppet?
Ett: att laget presterade så bra och att vi nådde både tidsmål och placeringsmål. Nästa år är vi topp 10!
Två: Vilka insatser från vår klubb. Anna Bjurman, Kenth Fransson, stafettlagen med många fler. Måste även nämna Javier Gomez som på 3h46m springer i mål med barnvagn!
Tre: Innan loppet hade jag och min fru pratat om att jag kanske skulle springa om henne under sista delen av min sträcka. Det gjorde jag inte utan jag är grymt imponerad av hennes insats. Dock har hon sedan loppet inte ens haft träningsvärk, så nu är det dags att börja öva fart och inte bara distans =)
Bildtext: En startsugen löpare i väntan på stafettpinnen...