Tjena bloggen!
Torsdag och 3000m GGP på bana står på schemat ikväll – en distans som jag tycker är fruktansvärt jobbig i bemärkelsen att man ska springa jäkligt snabbt, samtidigt som det är alldeles för långt för att kunna ge allt vad man har direkt från början. Åtminstone så har JAG fortfarande svårt att veta hur jag ska disponera den här typen av lopp (5000m på bana förra veckan var ännu värre…), men min tanke är att desto mer jag utsätter mig för sådant jag är nervös och har svårt för, desto starkare blir jag både fysiskt och mentalt. Vanligtvis hade jag varit lite pirrig inför kvällen, men idag känns det rätt lugnt. Jag tänkte nämligen inte gå ut och försöka maxa p.g.a. den stundande Malmömilen och imorgon blir det återigen helvila. Jag ska snarare försöka hitta flow och flyta med i mitt miltempo, hitta känslan inför lördag. Nu när min trogna banpass-följeslagare Emelie är ute på andra äventyr under några veckors tid har det varit lite ensamt på torsdagspassen – ingen som tar ngn vind åt mig och ingen som flåsar mig i nacken ;-) På tisdagarna har vi dock varit en liten klunga som hjälpts åt att dra varandra, men dessa herrar är lite för snabba för mig på de kortare intervallerna. Hoppas dock på att få lite sällskap ikväll!
På tal om sällskap och gemenskap förresten. Innan jag började träna med Göta hade jag fått höra att det bara pratades tider och att det bara var fokus på att vara så snabb som möjligt, och då gärna snabbare än alla andra. Nu när jag varit med ett tag kan jag konstatera att: ja, det pratas tider. Hela tiden. Och ja, majoriteten är snabba jäklar. MEN! Jag har alltid känt mig välkommen, sedan dag ett. Det finns, trots det lite ”hårdare” och skämtsamma klimatet, en hjärtlig ton i allt som sägs och jag har i stort sett bara känt glädje efter varje pass. Jag ligger i princip alltid längst bak under uppvärmningen och nerjoggen. Ibland ligger jag även sist under självaste passet, och ibland mitt emellan. Jag trodde i början att jag skulle ha svårt för att hantera detta, men istället för att känna mig långsam och misslyckad så försöker jag istället utgå från mig själv och tänka ”WOW, vad snabba de är! Tänk att JAG vågat mig hit och springa med dem!”. Det handlar mkt om inställning och genom att tänka så snarare än att trycka ner mig själv och mina prestationer, så går jag hem efter träningen och känner mig inspirerad och upprymd istället för usel och nedstämd.
Ha en fin dag alla och kom ihåg: du bör aldrig tävla mot någon annan - alla mål är lika stora i var och ens egen värld, så se inte ner på dina i jämförelse med andras. Sätt upp små delmål och njut av varje litet framsteg!
Ps. Är det ngn mer än jag som tycker att Mighty Sports Rödbetspulver smakar som Oboy?!