En hästtävling och löptävling avklarad. Jag fick en blå rosett med mig hem och mannen en silvermedalj, dvs. två andra platser till familjen. Jag är den som är mest nöjd idag, Fiona (hästen) gjorde nog sin bästa start genom tiderna och kammade hem ett antal 8:or och bl.a. en 8,5:a. Detta kan domarna vara lite snåla med då de har en förkärlek att hamna på 6-7:or trots att skalan är 0-10. Fick även mycket fina lovord från domarna, vilket man kan leva på ett bra tag. Micke tyckte sitt lopp var ok men inte mer och besvikelsen ökade när han såg den officiella tiden, 2sek sämre än hans egen klocka. Så är det tyvärr när man har manuell tidtagning. Det kan faktiskt slå en hel del beroende på vem som tar tiden.
Jag är glad att jag inte sprang trots att det hade varit en säker seger i K35 då det inte kom någon alls till start i den klassen. De seniorer som närmar sig veteransträcket har goda chanser till medaljer i framtiden som det ser ut nu iaf. Själv lämnar jag denna klass nästa år och går in i den mogna K40-klassen. Tre lopp på mindre än 1 vecka hade varit stor skaderisk och kroppen är lite sliten just nu.
Redan på uppvärmningen inför Springtime i lördags kändes det segt. Tack vare medvinden längst havet så lurade jag mig själv att det nog var lätta ben. Planen var under 50min och första km på 4,45, andra 4,50, tredje 5,15, km 4-8 i 5min tempo och de två sista under 5. Planen sprack direkt. I den kraftiga medvinden så det var svårt att undvika att springa för fort, tror första gick på 4,35. Planen för km 2-6 hölls men det var inte roligt. Jag sprang bredvid en kompis i backen i Pålsjöskog (vi hade samma måltid) och jag kände att hon var stark och att jag sladdade. Jag som brukar vara stark i backar jfr med andra som springer i mitt tempo, mög. När jag var yngre och friidrottade körde vi backträning typ hela vintern nere i Skrylle, det har gett något resultat iaf. Väl uppe för backen kände jag att det vara bara att försöka att hänga i tempot och inte släppa Elin. Många tankar for genom huvudet, jag var svintrött, låren värkte och vaderna var stumma. Jag kunde ju inte släppa Elin redan vid 4km! Inte heller vid 5km för då släppte jag henne på seedningsloppet, måste hålla i iaf till 6km. När vi väl varit nere och vänt vi 5km och har den lilla stigningen upp igen säger Elin -jag släpper, jag orkar inte mer. Nej var min första tanke jag behöver henne annars ger jag upp. Men lite energi får man allt av att någon annan är tröttare än en själv så jag tar mig uppför backen och där får jag lite hejarop av Elins man som även är väldigt noga med att informera att det ser bra ut för Micke som ligger lite längre fram i loppet (blev 7:a i loppet). Trevligt att han informerade om läget för Micke men i det läget struntade jag i vilket, hade fullt upp med att fokusera på att inte stanna utan fortsätta springa. Nu var det en mental kamp, alla muskler skrek stanna men huvudet sa fortsätt, 50min går fortfarande att nå. Hela vägen till Långvinkelsbacken kändes det skit. Väl i backen fick jag lite nya krafter och passerade 8km 40,18. Inser snabbt att 4,50 på de sista två räcker. Känner att jag springer på och nerförsbacken är tilltalande men det går tyvärr inte så fort som jag tänkt. Dock så kommer jag fram till att det går att fixa detta på sista km, jag är stark men kroppen lyder inte riktigt. Håller trots det tempot hyfsat och när jag svänger in på Kullagatan finns det fortfarande möjlighet. Kullagatan är lika lång varje år och i år var den dessutom ganska hal och våt. Jag kämpar på och korsar mållinjen på 49,59 dvs. god marginal till 50min :). Skönt! Har sprungit Springtime betydligt fortare men detta var ett fall framåt iaf. Möter Micke en bit efter målet och jag behöver inte ens fråga om det gått bra, det syns lång väg. För ett antal år sedan när jag var lite bättre och Micke var lite sämre hade vi en interntävling att jag hade handicap och fick vara 1min efter per km, nu har vi utökat detta till 1,5min per km. Trots detta vann Micke denna kamp med 4sek men det bjuder jag på. Tar igen detta när vi springer 800m nästa vecka då jag verkligen hoppas att det skiljer mindre än 1min.