Efter att ha kompletterat höftsmärtorna med lite halsont igår så bestämde jag mig för att lyda de generella uppmaningarna i IS Götas Facebookgrupp om att våga vila. En sak som i jag likhet med att våga löpa långsamt har så otroligt svårt för att lära mig. Men för att på intet sätt riskera möjligheten till att ställa upp i Skrylleloppet och Springtime så får det bli total vila åtminstone imorgon också.
Jag har för övrigt generellt sätt varit en mästare på att misshandla min egen kropp de senaste 10 åren. Alldeles för mycket jobb har kombinerats med för lite sömn och oregelbundna måltider. Jag har aldrig varit någon vän av frukost tidigt på morgonen utan ligger hellre och drar mig 10 minuter extra. När man sen kanske inte heller hann äta lunch utan åt en kanelbulle i kombination med en dagsförbrukning av 7 koppar kaffe och sedan avslutade med att äta ett riktigt hästlass kl 20 på kvällen, så är det klart att man inte gett kroppen de bästa förutsättningarna för träning. När det var som värst med butik och webshop så kunde löppassen ofta förläggas till tider som 02.30 på natten. Det är ganska öde i Halalid då kan jag meddela. Och de få människor man mötte tyckte antagligen att man var totalt dum i huvudet. Löpningen blev ett sätt att få syre för att kunna orka fortsätta jobba några timmar till och inte somna till framför dataskärmen.
I år är förutsättningarna lite bättre. Jag har åtminstone försökt få lite bättre matrutiner och helt plötsligt har jag möjligheten att välja mellan att träna morgon, lunch, kvällar eller helger. Jag sover längre och bättre samtidigt jag har fler kompisar att springa med och peppas av. Nu väntar jag bara på att det ska avspeglas i själva resultaten också(!). Skrivandet om prestationsmat i "SPRING" blir också ett sätt för mig själv att reflektera över mina egna matvanor och att jag verkligen får i mig de vitaminer och den näring jag behöver. Och framför allt att vi alla är olika och har olika behov när det kommer till kosten.
Jag minns min gamle idol skidåkaren Maurilio de Zolt som på frågan hur han lyckades hålla liv i karriären så länge (bl.a. OS-guld i stafett 1994 som 43-åring) svarade: "Jag har tränat och druckit vin. Hur mycket vin ska jag nog inte säga, för då blir förbundet sura". Japanskan Naoko Takahashi (OS-guld i marathon 2000) kunde äta upp till 2 kg fisk efter ett träningspass: "Jag åt bara två gånger om dagen, men jag åt mycket", som hon själv förklarade det. Etiopienfödda löparen Sizay Bezabeh (som tävlade för Australien i OS 2000 och 2004) åt bara en skål med rå köttfärs till middag varje dag under hela OS. För att inte tala om Usain Bolt som under OS i Peking åt 1000 chicken nuggets från McDonalds (i snitt 100 per dag) då han var rädd för att bli sjuk av den kinesiska maten. När jag fyra år senare frågade honom vad han hade för förväntningar inför OS i London så hoppades Usain att "han skulle hinna ut på stan och dricka lite brittisk öl och äta chicken nuggets". Men när jag några dagar senare fick tillbaka korrekturet på artikeln från hans agent så var det citatet konstigt nog struket...
Summa summarum: Ät och drick vad du vill så länge du mår bra av det. För egen del tar jag mig gärna ett glas vin då och då och unnar mig den där kakan till kaffet. Risken är bara att jag annars håller uppe nolltoleransen nån vecka för att sen få ett återfall och frossa i godis och kakor.
VAMPIRE WEEKEND - RUN
Det har ju faktiskt gjorts låtar med "Run" i titeln på den här sidan om år 2000 också. Amerikanska Vampire Weekend bildades 2006 och 2011 släpptes den grammynominerade plattan "Contra" där "Run" var en av singlarna. De inledande textraderna är ganska slående: "Every dollar counts, and every morning hurts. We mostly work to live, until we live to work..."
https://www.youtube.com/watch?v=HN8mjY7JMSw