Jag satte mig själv i den något otacksamma sitsen att ta över bloggen efter två veckor fyllda av båda läsvärda och humoristiska inlägg signerade Tomas Frennesson och Daniel Jorme. Men är det nåt som vi alla i klubben har gemensamt så är det väl just fallenheten för utmaningar. Och jag ser med glädje fram emot att bjuda in er till en vecka i mitt liv.
Men vem är jag då egentligen? Doldisen som trots fyra år som medlem, först i år medverkade på mitt första träningspass med klubben. Jo, kortfattat är jag väl en mångsysslare som under uppväxtåren ute på landsbygden i Östergötland provade på såväl pojklagsfotboll, gång och terränglöpning, men som insåg aldrig tjusningen med att träna... Efter många års frånvaro från klubbidrotten började jag så smått att jogga på egen hand, och när Pelle Rollmark föreslog att "Ska du ändå springa Springtime så kan du väl lika gärna göra det för IS Göta?" så fanns det ju egentligen inga ursäkter. Resten är historia och det som 2008 började med 47.40 på Springtime ska i sommar förhoppningsvis istället handla om en tid nånstans sub-40.
Karriärsmässigt är jag utbildad kock, frilansande journalist, har 10 år bakom mig som handlare, just nu anställd som organisationssekreterare hos Miljöpartiet och även vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Ett upplägg som gör att jag under den senaste veckan bl.a. intervjuat Madonna, lagat en trerätters middag till 20 personer och jobbat med hur man både ska kunna förtäta, men samtidigt öka grönytorna i Helsingborg. Dessutom är jag numera stående krönikör och skribent i eminenta löpartidningen SPRING!
Vad gäller min egen löpning så ser jag otrolig fördel i att nu på allvar kunna ägna mer tid åt träning och tävlingar. En förhoppning är också att kunna delta på fler klubbgemensamma träningar och därigenom pushas till att bli bättre. Just nu känns det som att det bubblar rejält i IS Göta och de senaste veckorna har personrekorden haglat tätt i flödet på Facebook. Och antingen så får man ju bara bryta ihop och konstatera att man inte har en chans, eller så kan man ju hitta inspiration i andras framgångar och ge sig fan på att man själv också ska göra samma framsteg. Jag bestämde mig för det sistnämnda. På grund av smärta i höger höftböjare så har jag de senaste dagarna dock fört en ganska haltande tillvaro, men planen är att under de närmsta dagarna hålla igång flåset med hjälp av spinningcykeln och sen komma igång med löpningen i mitten på veckan igen.
Årets stora mål är så klart sub-40 på milen och att göra Helsingborgs Marathon på en respektabel tid under 3.30. Men personligen är jag också barnsligt förtjust i GGP-tävlingarna. Stämningen är rå men hjärtlig, prestigen ofta oerhört viktigt och man får chansen att tävla på sträckor som man normalt inte springer. Viktigast av allt är nog dock ändå känslan av gemenskap och kamratskapen i klubben. I Göta är alla välkomna på lika villkor, vare sig du står på gränsen till Sverige-eliten eller precis har lyckats pressa dig under timmen på milen. Men alla har vi en sak gemensamt: Kärleken till löpningen.
Som gammal musikrecensent och listnörd kan man ju heller aldrig missa chansen att varje dag highlighta en låt med löpartema. Så här kommer veckans första:
KATE BUSH - RUNNING UP THAT HILL
En av popvärldens mest excentriska och mystiska figurer levererade 1985 en klassisk låt som senare skulle komma att tolkas av namn som Placebo och Tori Amos. Själv gav hon under förra året 22 stycken utsålda konserter i London, 35 år(!) efter att hon senast stod på en turnéscen. En klockren "backlåt" som gör sig bra i lurarna uppför Halalid eller Tinkarpsbacken en blåsig oktoberkväll.
https://www.youtube.com/watch?v=wp43OdtAAkM