Under påskhelgen satt jag vid köksbordet och planerade var jag skulle lägga mina nya träningspass från min coach Svenne. Vi är sex stycken adepter som tränar individuellt för honom mot personliga mål. Svennes veckoschema påminner lite om en To Do-lista. Du får en lista över antal pass per vecka, men du bestämmer själv NÄR du ska köra dem. När veckan är slut ger Svenne feedback på ditt resultat. Mycket praktiskt tycker alla vi. För er som inte känner Svenne, heter han egentligen Sven Lindeberg och är bror till BG.
Svenne vill att vi kör periodiserad (och pulserad) träning, vilket innebär en inledande lätt vecka, följt av en medelhård vecka och avslutningsvis en hård vecka. Sedan följer en ny period med lätt, medelhård och hård osv. Jag har precis avslutat hård träningsvecka, vilket innebär att min bloggvecka nu kommer handla om en lätt vecka med fyra pass på totalt 50 km. Tråkigt? Tja, lite, men mer tid framför datorn (smile)!
Veckans träningspass: (50 km, 4 pass)
• 1 tävling VDM 10 km
• 1 jogg ca 15 km
• 1 kvalité 12x500
• 1 kvalité 5000 uppdelat
Förra helgen sprang jag halvmaraton i Berlin. Det var en fantastisk resa på många sätt. Ett av glädjeämnen borde vara min tid på 1:28:55. Jag skriver ”borde” eftersom jag inte känner mig helt nöjd!? Så här är det, sommaren 2013 sprang jag Malmömilen på 46 höga. Nu, arton månader senare i Berlin höll jag snittempo 4:12 över drygt dubbla den distansen! Fantastiskt. Men, något inom mig sa - du skulle ha sprungit ännu snabbare. Otacksam? Absolut!
Så varför känner jag mig inte nöjd? Svaret är enkelt. Fredrik Aplander sprang halvmaran i Kalmar på smått fantastiska 1:27:34. Jag sprang i Berlin samma distans på 1:28:55. Det blev ointressant med nytt PB i Berlin, jag slog inte Fredriks PB. Och jag vill slå rekord! Missförstå mig rätt. Varje gång du klarar nytt PB känner jag genuin äkta glädje för just din skull. Det är sant, jag gläds med dig. Bombsäkert! Men tider snabbare än mina egna vill jag klå. Jag vill besegra dem. Där – jag sa det! Kan man bli mera självupptagen? Mitt ego är som ormen i paradiset – mer träning, mer träning, bättre tider och sedan när stressfrakturer är ett faktum slingrar den iväg i ett skamset - Ooops!
Först ut på träningsschemat står 12x500m i Jordbodalen, men kanske kunde jag lägga in några extrapass i veckan? Nix, ska jag slå 1:27:34, måste jag våga lita på Svennes plan. Inget mera Ooops! Jag tittar ner på mina Saucony och blinkar bort gojset i ögat. Nu är det dags för 12x500m i Jordbodalen. Lycka till alla Göta-löpare vi ses i Jordbodalen!
P.S Jag har fått direktivet att snitta under 1:45/500-intervall dvs 3:30-tempo ikväll. Det kommer bli tufft men jäkligt kul att försöka – jakten mot bra tider i Ystad börjar ikväll.
Kämpa.