Välkommen (tillbaka) till min bloggvecka på GötaWeb! Förra gången skrev jag, Varför springer du? Vid den tidpunkten för ett år sedan var vi några i Göta som hade gemensamma bekanta vars barn hade gått bort i cancer. Det var en reflektion över det vi tar för givet i vardagen men även en tacksamhet för att kunna springa. En hyllning till löpningen och till livet. Jag hann även med att avhandla det odödliga temat sviktande nerver inför tävlingar. Alla som tävlar är mer eller mindre (skit)nervösa, och det är oerhört kul att följa denna klump av ångest på sociala media.
Men denna gång tänkte jag utnyttja min bloggvecka till att analysera resultaten och tiderna från veckans träningspass (äntligen lite tider) men även uppladdningen inför tävlingar. Jag är genuint intresserad av att följa andras träningsveckor på sociala medier. Har jag dessutom varit delaktig på något eller några av träningspassen i berättelsen är det extra bonus. Det är kul att jämföra upplevelser och det är min förhoppning att du ska kunna relatera till något av det jag bloggar om.
Jag är också väldigt road av att läsa tävlingsrapporter. Att känna dallrande nerver innan starten och de befriande känslorna efter målgång som målar prestationen levande och verklig, visst är det häftigt? På söndag tänker jag kröna veckans blogg med att rapportera från VDM 10 km landsväg nere i Ystad. En snabb bana som i princip garanterar personbästa. Kommer jag klara sub40 för första gången i år - tredje gången någonsin? Ja, du märker själv, här finns massor av dramatik undanstoppat inför helgens tävling. Bakom varje självsäkert leende gömmer sig en gnagande oro över dagsformen. Snacka om bubblande känslor under ytan hybris, ångest – lycka!
Jag lovar att blotta mina innersta tankar – osminkat, barfota och naket. Kära Göta-löpare, nu börjar min bloggvecka.
I’m gonna show You how great I am! (- Muhammad Ali)
Helsingborg, april 2015 – Styrkans år!
Daniel Jorme