Jag tränade med filborna arena gruppen i några månader och det va riktigt härligt, givande och kul, vi stöttade och peppade varandra, vi va ute på 3 mils runder ibland och slog oss blodiga på kullaberg ibland. En man sa till mig att det fanns ett gäng som tränade till gbg varvet och vem som helst kunde vara med.......jaha ok jag kommer :) vädret va underbart och många glada människor......det jillas. Två grupper, en för de snabba och en lite lugnare. Jag tog den lugnare och när jag sprang där så susade X antal människor förbi, de flesta i blått....... wwooowwww så snabb vill jag också bli, jag blev helt fascinerad. Pratade med några som sa det e bara till å komma till Is Götas träningar. Tillslut dök jag upp på en träning, det skulle vara back träning i jordbodalen.
Vi stog beredda att springa, upp å ner för backen, det va nästan 300m. ...... alla stod förberedda att trycka på klockan, BG tittade efter min klocka (som inte fanns där) och sa: du springer på känsla eller? Jajamensan sa jag och tänkte att det e vell bara till å hänga på här så blir det nog bra. Plötsligt stack alla iväg och jag försökte hänga på....... hur fort jag än försökte så gick det inte, och jag visste inte alls hur jag skulle springa backe..... jag tog låååånga steg, fick mjölsyra direkt och orkade inte sista biten. Fan va dum jag kände mig och så kass! men jag vägrade att sluta. Det smärtade till i baksida lår plötsligt men jag gav inte upp. Jätte besviken på mig själv och ont så kom jag hem fast med en känsla av att jag ska fan klara det!
Baksida lår höll i sig och springtime dagen kom. Jätte kul på alla sätt, jag har inte så mycket av tävlings ångest.... jag tycker att det är så sjukt kul bara, alla människor som är taggade och det stora arrangemanget från funktionärer och publiken, jag får en sådan härlig kick. Men från början till slut så hade jag smärta i baksida lår, jag haltade fram hela milen och kom i mål på ca 47. Detta tyckte jag va fantastiskt bra eftersom jag hade så ont och tänkte att om jag hade varit bra så hade jag ju förmodligen sprungit bra mycket bättre :) YES jag är inte såååå kass löpare ändå kanske.
Kunde inte alls stå på benet efter några dagar så in å kolla det, jag hade muskelbristning och inre blödning och inflammation. Det blev total vila i 8veckor. missade några lopp som jag va anmäld till och det va helt sjukt frustrerande. Bestämde mig att jag vill inte bli skadad i framtiden alltså måste jag lära mig ALLT om löpning. Nu började en frustrerande men otroligt givande resa för mig.
