i många år så joggade jag ensam med min stora Berner sennen hund. Nästan varje morgon prick kl:6 blev det 10km, en bra start på dagen ....... jag tyckte att det va underbart för både kropp och själ. En vän frågade om jag ville ta hans plats på GBG varvet för han kunde plötsligt inte. Kul tänkte jag och hade knappt någon koll på det hela, jag hade aldrig sprungit mer än 12km men tänkte att det löser sig säkert. Jag fick en smärre chock när jag dök upp.....eller rättare sagt en kick. Sicken fest! så mycket människor! så fantastiskt kul! starten gick och jag bara drogs med, sprang förbi alla och tyckte jag va bäst, endorfinerna mm va på topp...........tills jag fick mjölksyra å alla sprang om mig. Men jag va så glad så jag sprang resten av loppet nära publiken å gjorde high five och jublade åt banden, jag hade så kul och sprang det på prick 2h och va död men lycklig efteråt. och där började min resa att vilja utveckla min löpning och springa lopp.
Ännu sprang jag ensam, ingen av mina vänner ville springa och jag kände att jag stod å stampade.
En dag va jag påväg in på filbornagymet då någon stoppade mig och sa att jag skulle gå in mittemot för där skulle det va något...............något va en kickoff som HBG Maraton hade. Denna otroligt roliga och inspirerande "föreställning" som utspelade sig på scenen av Simon och Andreas fick hela mig att bara känna YES!! när börjar vi!!??? nu jävlar :)
Efter det började min träning i filborna löparklubben inför HBG Marathon 2014. Det va absolut det bästa jag gjort.
Jag fick uppleva många roliga, härliga, utvecklande tränings stunder tillsammans med ett gäng väldigt härliga människor. Och jag blev introducerad till det som blev den bästa och roligaste träning som jag vet .....trail löpning. :)