|
Yngsta dottern sover, den äldsta sitter och ritar - egentid! Nå, tillbaka till det med skador....någonstans i vevan med att jag hade problem med utsidan av foten fick jag av en tillfällighet kontakt med en super duktig fysioterapeut i Danmark. Bara det att han själv var löpare och hade en helt annan förståelse gjorde underverk!
Den stora skillnaden mellan hans "undersökningar" och de jag varit med om tidigare, var att man kikade på hela kroppen och dens funktion, och inte bara lokalt på skadan. Hur som haver så visade det sig att just inläggen jag använt (och som jag trodde var lösningen på alla problem) var dem som hade orsakat en överbelastning på utsidan av foten, som i sin tur gjort att jag omedvetet hade belastat snett, och då överbelastat andra foten - vilket resulterade i en stressfraktur.
puhhh....en lång historia detta, och den är inte slut för det. Men nytt mod började igen träna mot Frankfurt Marathon. På vägen skulle Lidingöloppet också avklaras. Någon gång under sommaren började jag dock få lite problem med hamstring och skinkan..inget allvarligt, men mer som träningsvärk liksom. Fortsatte att träna, det var ju säkert bara träningsvärk....och dessutom så brukade det ju släppa efter några kilometers löpning....så blev det dags för Lidingöloppet. Kändes riktigt bra första halvan, men sen någon gång vid 17-18 km tror jag det var, ungefär när backarna på slutet börjar så högg det till i låret....och gjorde riktigt ont. Men skam den som ger sig...pannben saknar jag ju inte, utan valde att fortsätta och slutföra loppet, dock betydligt långsammare än planen. Väl i mål kunde jag knappt gå och knappt få på mig några överdragsbyxor....det visade sig att jag hade en kraftig ruptur på hamstring, ett nästan avslitet muskel/senfäste samt en piriformis som strulade. Ytterligare en gång har jag varit tvungen att hålla paus från all löpning i 4 månader
Slutsats och lärdomar (det är först nu som det är intressant kanske): - Ta alltid hjälp av professionella för att få en diagnos. Det är väl egentligen inget nytt, mitt råd är dock att man vid lite mer komplicerade skador faktiskt också kollar med ett par oberoende för att få rätt diagnos. Alternativt att man står på sig och får MR eller vad som nu är aktuellt för att få korrekt diagnos. Varför är det så viktigt? Jo för att kunna reda ut varför skadan har uppstått så man slipper få samma skada igen!
- Var väldigt försiktig med inlägg eller andra korrigeringar. Inlägg kan vara bra (nödvändiga?), men då oftast bara i en period för att korrigera! Kroppen är fantastisk på att anpassa sig. Det var väldigt svårt att för min egen del att inse att inläggen som jag trodde hjälpte, faktiskt var dem som orsakade skadorna/stressfrakturen. Om jag inte minns fel så skickade BG ut en intressant artikel just på detta område...då insåg jag inte hur viktigt det var.
- Kolla hela kroppen/rörelseapparaten, inte bara lokalt där skadan skett. I mitt exempel så fick jag inlägg som hjälpte mod överbelastningen i foten (ngt med fotvalvet), men det sjukgymnasten inte hade kikat på alls, var att jag på ena foten supinerar i nedslaget, och pronerar i frånskjutet, vilket gör att foten rör sig väldigt mycket i "sidled". Inlägget bromsade upp denna rörelse, med resultatet att en annan sena fick ta hela belastningen.
- Träna ALDRIG om det gör ont någonstans, gäller även om smärtan försvinner efter några kilometer. Kroppen är fantastisk på att kompensera, och detta kan leda till andra problem på andra ställen i rörelsekedjan. Jag har exempelvis haft en hel del skador i höger sida nu. Det har gjort att min högra höft är väldigt svag jämfört med vänster då jag under långa perioder inte har "trampat igenom" med höger sida. Följden av en svag höger höft, är att ländryggen i vänster sida kompenserar. Detta har kostat med ytterligare 1 månads paus från löpningen eftersom jag fått stora problem med ryggen.
- Testa er rörlighet och styrka (finns en uppsjö av beskrivningar på www)! Det intressanta är inte att testa hur rörliga eller hur starka ni är, utan om det finns skillnader mellan höger och vänster sida. Skillnader kommer med stor sannolikhet att sluta med skador. Obalans är mycket värre än att vara svag/stel. Det finns ju en uppsjö med artiklar i Runners World, på internet osv om hur man tränar skadeförebyggande. Men det är väldigt väldigt få som fokuserar just på att rätta till obalans.
Det kan också vara att jag bara är ovanligt klen.... :-) Och i år väljer jag att satsa mot Berlin Marathon istället för Frankfurt. Kanske är det det som är lösningen på problemen?
Träning? visst har jag fått tränat. I går blev det 45 min simning och undervattensträning innan jobb. Ett lugnt löppass och styrka under eftermiddagen, och återigen styrka/rehab i morse. I kväll väntar mara-intervaller med träningskompisarna här i Malmö. Blir förmodligen en fallande stege 17-15-13 osv i marafart med 60 sek joggpaus mellan intervallerna. Målet med passet är att träna den lokala kapaciteten i benen (många skulle nog kalla det uthålligheten) samt att vänja sig mentalt vid lååånga pass i marafart.
På återhörande! /Magnus
Kommentarer (5)
Vet hur det är - fick ensam plåga mig igenom 3x4km i helgen, det tar man dock med sig som ngt positivt. Ikväll fick vi ändra på planeringen på Harlyckan är snötäckt - 10km i form av 3 min snabbt, 1 min jogg - hade sällskap i 6,5km sedan sprang Andreas Järgren ifrån mig, hmm... Dock nöjd 38:42 som sluttid så det blev nästan 10st
Lycka till ikväll!
Postat av: BGN, 14/03/2013 8:36:50 pm
precis BG...det är ju långa intervaller som gäller :-) ....snö ute nu och precis fått sms att träningskompisarna ställer in, blir till att bita ihopa!
Postat av: Magnus Mattsson, 14/03/2013 8:31:28 pm
precis BG...det är ju långa intervaller som gäller :-) ....snö ute nu och precis fått sms att träningskompisarna ställer in, blir till att bita ihopa!
Postat av: Magnus Mattsson, 14/03/2013 5:16:42 pm
Mycket bra... Kvällens pass är alltså först 17km, sedan 15km, sedan 13km osv :-)
Postat av: BGN, 14/03/2013 2:08:46 pm
Intressant läsning!
Postat av: Jimmy Lindberg, 14/03/2013 2:02:02 pm
|
|