Bränner av 43km på löpbandet i buren bredvid, här i sällskap av Han utan skor.
Måndag idag, exakt elva veckor sedan Helsingborg Marathon drog igång sin insamling till Musikhjälpen i glasburen nere på Kungstorget i Helsingborg. Jag lyckades tillsammans med vänner, bekanta, familj med mera att samla in över 18.000 kronor och hade bestämt mig för att bränna av en mara på banden. Detta gjordes denna första kväll för exakt elva veckor sedan. Både väldigt psykiskt påfrestande och samtidigt otroligt kul. Mycket inspiration. Hela veckan fylldes av inspiration och glädje vilket gjorde att jag brände av ytterligare tolv mil den veckan inklusive en hel del fart. Inne i ordentligt flyt, kroppen kändes grymt lätt och fint och brände då av ytterligare tio mil de följande fyra dagarna. Sedan började livet på crosstrainern.
En överansträngd sena bakom högerknä gjorde sig påmind på uppvärmningen en fredag kväll och har besvärat mig sedan dess. När jag tittar tillbaka nu nästan två månader senare, är det inte speciellt konstigt att jag fick ont efter de elva dagar i sträck som blev där. Men lätt att vara efterklok. Därefter följde några dagar vila och försök till löpning men gick inte alls så efter årskiftet så bestämde jag mig för hel löpvila och livet på crosstrainern fick börja.
Morgonpass på Filborna tillsammans med Kung Kenth och Han med skor.
Fru Anna hade inte ett roligt löpår 2014 som blev förstört av två större skador och körde då otroligt mycket crosstrainer. Inspirerad av henne körde jag igång 2015 med många dubbelpass på crosstrainern. Distans på morgonen med progressiv ökning på motståndet och intervaller på kvällarna. Allt från stegar till 4x4 minuter och 20x1 minut. Efter ett tag så började jag till och med tycka det var kul och det håller fortfarande i sig. De tuffaste passen har nog varit två timmars distans på söndagarna. Men det går att komma igenom de också med rätt tankesätt.
Man kan tro att man tappar mycket på crosstrainern men det verkar som det trots allt är väldigt bra träning. I söndags blev det äntligen ett riktigt pass igen då det stod GGP på schemat. Med lätt hybris och en smula dumdristighet stod jag på startlinjen, men det får bli en annan historia.
Länge leve crosstrainern, men från och med nu blir det klokare löpning. För det är trots allt springa jag vill och inte stå på crosstrainer även om det kommer bli en hel del även i fortsättning när benen är hela.