Det är lördagen den 9 mars, morgonen efter snöstormen Nemo som lamslog nordöstra USA. Stiger ur sängen tidigt för att se om jag kan skotta fram bilen och ta mig till Newark till mitt ombokade flyg efter gårdagens stängda flygplatser. Snöfallet har upphört, vinden bedarrat och solen lyser nu från en klarblå himmel. Kanonväder för en skidtur om spår, skidor och tid hade funnits. Nu gäller det istället att få ut bilen. Efter en halvtimmes grävande och skottande är bilen frilagd. Nu gäller det att skotta garageuppfarten så jag kan ta mig ut till gatan. Efter ytterligare en halvtimme börjar ryggen göra sig påmind. Borde nog inte fortsätta men jag måste ju ut. Efter avslutat verk känns det riktigt stelt och ömmar i ryggslutet. Efter ett lätt distanspass mjuknar kroppen och det känns lite bättre.
Under de efterföljande veckorna har ryggen fortsatt att kännas men sakta blivit bättre genom stretching och när kroppen blivit varm efter uppvärmningen på träningspassen har det gått bra att springa. Men vid torsdagens idkande av pedikyr högg det till ordentligt. Inte bra. På telefonen och leta upp en sjukgymnast med ledig tid under dagen. Får en eftermiddagstid. Stretchar lårets fram- och baksida, ljumskar och höftböjare vilket gör gott. Bestämmer mig för att försöka mjuka upp musklerna med en kort jogg. De första stegen är stapplande men det känns bättre och bättre när värmen börjar sprida sig i kroppen och efter tre km känns det riktigt bra och jag kan öka steglängden.
Kommer till Johan på Helsingborgs Fysio. Efter 45 minuters grundlig undersökning får jag en trolig diagnos på diskbråck. Har först svårt att tro på det, jag har ju haft samma känning till och från under 30 år och alltid kunna hålla det under kontroll med stretching. Får några övningar att köra fem gånger per dag och återbesök nästa vecka. Och ... nej ingen löpning under dessa dagar även om jag hävdar att det är bara då när jag blir varm som det känns bra .... nej, ingen spinning heller. Ta det nu lugnt i några dagar och kör de här övningarna. OK, har ju inte haft sex dagars träningsuppehåll på de senaste fem åren så det kanske inte är helt fel. Kanske kan behöva vila upp trilskande hamstrings också.
Får nu plötsligt en massa tid över som ju kan ägnas åt andra saker. T.ex. att fundera på hur det kan komma sig att Pythagoras som var en respekterad matematiker samtigt kunde vara en sådan knäppskalle. Pythagoras grundade vad som anses vara den den moderna filosofiska historiens första sekt, pythagoréerna. Pythagoras ställde upp en mängd levnadsregler för pythagoréerna, alla regler mer eller mindre mystiska. En av dessa regler är att du ska inte äta bönor. Hur kan man bara få en sådan idé? Plötsligt trillar poletten ner och likt Arkimedes reser jag mig ur badkaret och ropar Heureka. Jag avhåller mig dock från att naken rusa ut på Domstens gator. Som triathlet är man ju skolad i att nakenhet i växlingsområdet medför diskvalificering. Plötsligt är ju sambandet så solklart. Pythagoras sats och inte äta bönor... varför har jag inte kommit på det förut ... Pythagoras var så klart ordförande i antikens första löparklubb, urmodern till IS Göta. Varför skulle han annars viga hela sitt liv åt att lista ut en formel för att räkna ut längden på diagonalen (som han kallade för hypotenusan) på gräsfältet på innerplanen på Heden där man springer barfotaintervaller med joggvila på kortsidan (som han kallade kateterna). Och det här med att inte äta bönor ... vådan av bönor är ju väl känt av alla götister som någon gång har legat steget efter tätklungan de dagar Allers personalrestaurang serverat bruna bönor till lunch.
http://www.youtube.com/watch?v=N9gRzMygHl0
För den löparintresserade så är kort- respektive långsidorna på Hedens gräsplan 70 och 100 meter så diagonalen är enligt Pythagoras kvadratroten ur (702 + 1002) = 122 meter. 20 diagonaler med lika många joggvilor på kortsidan ger 3,4 km i träningsdagboken. Tack Pythagoras!