Blir väckt av en flygvärdinna strax före landning på Kastrup kl 07:00 efter den sedvanliga åttatimmarsflygningen. Känner mig ganska fräsch efter en helnatt i ekonomiklass. Jag lider inte speciellt mycket av jet lag vilket jag skattar min lyckliga stjärna för. Det finns dock en hel del man kan göra för att minska problemen med jet lag och då syftar jag inte enbart på PG Gyllenhammars beryktade kommentar när han en gång fick frågan i en tv-intervju ”Om folk drack lite mindre sprit på flyget så skulle de inte klaga hälften så mycket”. Mina tre enkla små knep är:
1. Ställ inte om hela tidsskillnaden utan förskjut dygnet och gå upp två timmar tidigare
2. Försök hitta några säten i rad och lägg en väska på golvet för att utöka den plana ytan att ligga på
3. Se till att vara proppmätt när du går ombord och hoppa över maten på flyget. Slut ögonen så fort du satt dig i sätet och öppna dem inte förrän landningshjulen åter tar mark
Efter den senaste tidens diskussioner om bloddoping och höghöjdsträningens inverkan på blodvärdet kommer jag att föreslå SAS att sänka kabintrycket. Tänk vilken prestationseffekt man skulle få om man flög med öppna rutor på 11 000 meters höjd. Snacka om höghöjdsträning. Man skulle inte behöva göra många knop i intervallerna i gången mellan cockpit och bakre toaletterna för att komma upp i ett blodvärde på 170 ... minst.
Jag har kanske missat det senaste i debatten men det skulle vara intressant att få se skidåkarnas detaljerade mätvärden för den senaste 20-25-årsperioden, inklusive en redovisining av mätnoggrannhet och hur resultatet kan variera under dagen genom vätskebalans etc. De två senare faktorerna är ju något som journalister är notoriskt obildade inom. De verkar tro att allt som avläses på en mätare är exakta värden. Det trodde jag också ... när jag var sju år och hörde berättas om hur fort kompisens strorebrors Volvo Amazon kunde gå. När jag fyllde åtta kom jag till insikten att i högre farter så visade de gamla Amazonernas hasthetsmätare typiskt 20 km/h för mycket. Ingen skugga ska dock falla över min gode vän och namne i journalistkåren som efter en uppväxt på Heden med stoppur i handen tidigt fick insikt i pekfingrets inverkan på resultaten.
Själv är mina uppmätta blodvärden nästan sjukligt låga. Referensintervallet är enligt min läkare 134-170. Förra sommaren uppmättes jag till 129 vilket föranledde omtest och reaktion från försäkringsbolaget som såg mig som riskkund. Nu senast i januari klarade jag med nöd och näppe den undre gränsen och hade 135. Alla mina övriga värden är bra och läkaren hittar ingen annan förklaring än att det är en naturlig variation och att referensintervallet är definierat så att 95% av befolkningen ligger inom intervallet och 5% utanför.
Nu ska nog alla ni som läser detta vara väldigt glada. Jag tror inte att ni ens i er vildaste fantasi kan förstå hur snabb jag skulle varit om mitt blodvärde hade varit mer normalt. Jag hade sprungit åttor runt er alla på Heden och min personliga medaljskörd skulle räckt till för att ensam fylla Götas årliga mål av DM- och SM-medaljer.
Jag har just författat en motion till Svenska friidrottsförbundet att veteranklasserna ska skrotas och ersättas av ett handikappsystem baserat på blodvärde. Det skulle både vara rättvist och vara ett effektivt medel i dopingbekämpningen.
