Jag vet inte egentligen om jag vare sig har kunskap eller insikt eller ens skaffat mig en stabil uppfattning om det jag skall skriva om. Så se detta snarare som en spaning, en spåning eller som en enkel reflektion över en verklighet i förändring.
Jag ser en förändring i hur vi organiserar vårt löpande och jag är inte säker på att det enbart är av godo.
Att det pågår en löparboom i Sverige och i Skåne råder det knappast något tvivel om. Jag kan inte storleken på antalet nya löpare i Helsingborg men de är ganska många. Vi har alltså en stark tillväxt på marknaden.
Vi har också nya aktörer på marknaden. En stor del av dessa nya löpare sugs upp av en ganska ny företeelse – Löpargrupper. Dessa är ibland associerade med traditionella idrottsklubbar men tillhör ibland gym, stora lopp eller arrangeras av privatpersoner. Löpargrupperna har fantastiska och snyggt paketerade erbjudanden: arrangemang, träning, resor, entusiasmerande ledargestalter, en stark tillväxt och med starka personligheter och stor uppslutning. Man jobbar mycket med nya media och marknadsföring. De möter en hyfsat tydlig målgrupper av vuxna nybörjare och fortsättningslöpare med ett mycket bra erbjudande. Det är attraktivt och grupperna växer starkt just nu. Det är enkelt att vara med. Och i tillägg – i de flesta grupperna slipper man dessutom att delta i ett föreningsliv med sina ideella insatser.
De erbjudande som jag har ser i Helsingborg är så bra att om jag hade börjat om min karriär idag och inte som jag gjorde för två år sedan, hade jag nog valt en av dessa framför Göta och varit ganska nöjd. Göta har ett liknande erbjudande men kanske inte lika välpaketerat och kanske mot en smalare nischad målgrupp (”jag vill bli bra”). Jag är dock supernöjd att det blev Göta (=sub40) som ni nog vet.
Jag ser alltså att tillväxten sker utanför våra idrottsklubbar. Och att fokus för denna är vuxna. Detta är givetvis av godo – ju fler löpare vi blir desto bättre. Och att dessa löpare har det bra, trevligt och fostras av duktiga löpare är ju också bra. Men jag är inte säker på att det bara är av godo.
Och då kommer jag till min egentliga spåning: Om löpargemenskapen flyttar från (eller byggs upp utanför) de traditionella idrottsföreningen in i nya grupperingar som fokuserar på målgruppen vuxna - vad händer då med våra idrottsföreningar på sikt? Om vi äldre löpare väljer bort föreningslivet för en löpargrupp - kan detta leda till att föreningarna avfolkas med vuxna och vad händer då med ungdomarna? Och vad händer med föreningarnas ekonomi om de vuxna (köpstarka och bidragande) hellre fördelar sin kulor och insatser på annat håll? Lokala lopp, ungdomar, äldre utövare, samhällsengagemang i övrigt, tävlingsverksamhet?
Utgångspunkten för mitt resonemang är att idrottsföreningarna i Sverige är (har varit) en grundläggande förutsättning för såväl motionsidrott som tävlingsidrott och att den organisationsformen är (har varit) avgörande för att vi trots vår litenhet har kunnat leverera många världsstjärnor som land. Det är (med sina brister) en stor del i hur vi fostrar barn och ungdomar och en viktig fråga för folkhälsa.
Detta är med nödvändighet inte antingen eller. Löpargrupperna är perfekta insteg och kan leva gott i symbios med föreningarna. Men är det inte också en allvarlig konkurrent? För alla kan ju springa med överallt eller hur? Varför två medlemsavgifter för samma sak?
Jag är inte säker på att de ideella föreningarna klarar av att matcha Löpargruppernas erbjudande på ideell basis (framförallt inte de som backas av annan affärsidé) och kanske inte utan att avlöna medlemmar som gör de tunga insatserna, så detta är kanske en naturlig utveckling. Jag är inte heller emot detta i sig – som löpare så är det väl perfekt för mig. Och jag har heller inget emot att entreprenörer jobbar med idrott – det finns inget härligare än människor som brinner för sin sak. Och de får gärna tjäna pengar på det. Och dessutom får ju givetvis vuxna människor välja att motionera på vilket sätt dom vill. Och det är bra att vi gör det.
Det finns ett stort värde att förvalta just nu: För tänk om vi gör allt rätt nu och kan kanalisera den kraft och det intresse vi ser för löpning bland äldre vuxna till en breddidrott där vi på allvar får med oss barn och ungdomar och där vi behåller de yngre vuxna och så kan vi skapa en suverän bas för bra svensk elitlöpning, bra svensk löpning för barn, unga och vuxna och folkhälsa för oss alla. Jag tror att föreningarna fortsättningsvis är en nyckel till detta men jag tror att det finns plats för fler och differentierade erbjudanden – men jag undrar hur vi bygger det bäst för alla?