Som bekant inträffar inte alltid de händelser som har störst sannolikhet. Gårdagens väderutsikt med ”60% chance for snow or rain” hade vid tidpunkten för alarmet på min Polar 300RX åtminstone ännu inte realiserats. Men hu vad det blåser idag. Atlantvågorna slår in över gräsmattan och det ser nästan hotfullt ut. Västen från förra årets Øresund triathlon kommer väl till pass och ger ett behagligt vindskydd utanpå löparjackan.
Den sedvanliga uppvärmningen på 20-25 minuter tillägnas åt att hitta ett lämpligt område för dagens intervallpass. Sedan jag flyttade efter nyår har jag ännu inte hunnit hitta mina favoritställen för de olika typerna av pass; lång backe, kort backe, 400-ingar, 800-ingar, tusingar osv. Vinden är nordlig och på sydsidan av Shippan som är den halvö norr om New York där jag nu är inhyst hittar jag hyfsat lä. I slutet av uppvärmningen ställer jag in metronomen (Ransheims påhitt) på 5 min/km och skattar en sträcka på 500 m som utgör distansen för dagens intervaller.
Första intervallen öppnar med en förvånande spänst, kanske peppad av en löpare som råkade passera just när jag startade. Den åttonde intervallen med start var 3:dje minut börjar kännas tuff och jag har svårt att fortsätta hålla samma fart så jag bestämmer mig för att köra de sista två som 4x250 istället med start på 1:30. Det går bra att hålla farten och öka något men det var ju ännu jobbigare.
Två km nerjogg och en första frukost och genomgång av nattens skörd av inkommande email. Efter att ha tömt huset på sopor och låst upp för att stå tomt någon vecka hoppar jag in i bilen för färd in till vårt kontor på Manhattan för möte med vårt applikationsteam. Ett imponerande team högpresterare som hjälper våra kunder med sina mest affärskritiska applikationer, utvärdera och välja system, lägga upp strategier och säkerställa att implementationsprojekten inte går överstyr vilken de har en tendens att göra.
Till lunch serveras det pizza i konferensrummet. Tur att man har väskan full; kokt ägg, havregröt, banan, apelsin, avocado, valnötter och tonfiskmacka. Det som inte går åt till lunch gäller det nu att få igenom säkerhetskontrollen på Newark vid kvällens hemresa. Som väntat blir det extra inspektion av min burk med steel cut oatmeal men en blåögd svensk som vänligt förklarar att som löpare måste man ju vara noga med sin kosthållning blir igenomsläppt med hela matlådan intakt.
Efter att ha pratat snällt med incheckningspersonalen får jag en hel rad med fyra säten blockerad åt mig. Det är otroligt vad långt man kommer med lite vänlighet. Nu ska det sovas i hela min utsträckta längd.