Jonas Ringqvist
På lördag ryker marathon-oskulden, och det är många frågor som snurrar i huvudet. Hur ont kommer det att göra, hur snabbt ska det gå, när kommer väggen, har jag laddat rätt, kommer vaderna att hålla?
Trots att våren och sommaren har varit kantad av småskavanker lyckades jag pricka in några formtoppar, Springtime 41.58 och Göteborgsvarvet 1.35.03 nytt pers på båda. Formtoppen tog paus när jag försökte mig på att köra Kullamannen svart och Änglamilen på samma dag. Ingen bra idé om någon undrar J Därefter har fokus varit maran, klämma in km i benen, sakta öka längden/tiden. Sommarens värme har gjort att jag inte fått till alla pass så som planerat men det har rullat på i bra fart.
Just nu är det fokus på farten, ska man utmana (modets år), vässa pannbenet och hoppas att det håller hela vägen (med risk att den berömda väggen slår till) eller ska man ha ett halvskönt tempo och förhoppningsvis ta sig runt med ett leende på läpparna. Där i mellan går funderingarna just nu.
Vad jag än bestämmer mig för ska det bli jäkligt roligt att få springa min första mara, bara lite mer än 2500 år efter att Feidippides gjorde den första.
Vi ses på startlinjen!
/Jonas