Varje vecka försöker jag förutom intervallpasset, även att få till ett längre distanspass. Här är distansen underordnad och det viktigaste är att hålla igång under en viss tid, helst längre än 90 minuter. Tiden beror lite grann på hur det har gått tidigare under veckan. Ligger man back kan man kompensera en del genom att springa lite längre. Ibland testar man en ny runda som man tänkt ut på förhand och ibland ger man sig ut på måfå och bestämmer efterhand vart man ska. Beroende på när man springer så fyller dessa pass olika funktioner. En vardagkväll så känner man ofta för att bara nollställa hjärnan och njuta av lugnet och tystnaden medans på helgerna brukar jag vara som mest kreativ, vad gäller planering och strukturering av både jobb och privata saker. Det är faktiskt så jag har utvecklat större delen av Götaweb. Under helgrundorna tänkte jag igenom hur sidorna skulle se ut, hur databasen skulle designas och hur allt skulle knytas ihop. Efter passet kunde jag sen sätta mig ner och bara koda allt.
Den här veckan hade jag tränat på bra, vilket också bekräftades av mina sega ben, och kände att jag inte behövde spränga några gränser. Jag sprang iväg utan något mål och det blev att man automatiskt gled in på sin vanliga runda bort mot Vasasjön. Som variation valde jag att springa runt på andra sidan och planerade att ta åkervägen till Vedby. När jag kom upp på åkrarna och fick den iskalla vinden i ansiktet så var det ett lätt beslut att springa ner i skogen igen. Jag hade lika mycket kläder på mig som häromdan när jag sprang i -10 och nu var det bara någon enstaka minusgrad men vinden gjorde att man frös på överkroppen.
Med ca 5 kilometer kvar kom jag ut på asfalt och det blev automatiskt att jag ökade farten lite. Det kändes riktigt skönt så jag ökade lite till och lite till. Nu var segheten helt borta och benen bara pinnade på i vad jag uppskattade var ett 4:20-4:30 tempo. Medvinden gjorde sitt till. 95 minuter tog passet och det blev en bra avslutning på en bra vecka.