Jag fick en positiv känsla efter VDM 5000 m på Heden den 7/8. Jag sprang 5000 m på 18.32 och hade en bra känsla hela vägen. Svenne skulle ner till Trelleborg och jag beslöt mig för att hänga på.
Alla som följt mig under året vet att 10 km varit en berg- och dalbana för mig. Av årets 5 10-km lopp har 2 av dem varit rena katastrofen (enligt mina förutsättningar). Änglamilen och SM-9936meter var fall framåt. Men perset på 10 km kom från seedningsloppet på 38.42 (ja Jorme, jag har sprungit under 40...). Vi har satt upp 37.29 som årets mål på 10 km.
På resan ner var även Skåne-runt-Stellan och triathlon-Christian. Vi snacka som vanligt en massa skit i bilen ner. Svenne hetsa om tider hit och dit (undrar vem han är lik..). Väl nere hade jag och Christian gott om tid. Vi var nere vid 18. Svenne och Stellan sprang kl 19 och jag och Christian 20.
Svenne gnällde på vinden. Visst var det lite motvind på bortre rakan. Uppvärmningen gick bra. Kroppen kändes pigg. Intervallpasset två dagar tidigare hade gjort att självförtroendet var större än vanligt. Vi värmde upp samtidigt som Svenne och Stellan sprang sitt heat. Svenne skulle sikta på 3:45-fart. Han gick ut i 3:35! Efter 5 km var han på 18.45, d.v.s. exakt 3:45 fart. Sista 5 km fick han kämpa ordentligt men kom in på den fina tiden 38:20. Stellan kom in på strax över 44.
Inför starten kände jag mig ordentligt på g. Jag och Christian hade pratat ihop oss med Simon Strand. Vi skulle hålla ihop i 3:45 så länge det gick. Startskottet (ja det var ett rejält skott) gick och vi satt fart. Med i loppet var också ett par rejält vassa gubbar. Orre, Hartman, Stefan Pettersson och Max Lundberg. Jag tog täten i vår grupp och höll i 3:45-fart första 2 varven. Därefter tog Christian över och höll samma fart ytterligare 2 varv. Kroppen kändes pigg. Sen gick jag upp och drog i 3 varv och kändes fortfarande bra. Därefter tog Christian 3 varv igen. Efter det tog jag över igen och då tror jag Christian tappa lite. Vi passera 4 km och då hörde jag Simons tränare sa till han att nu får du gå upp och dra lite med... Mycket riktigt kom Simon och tog täten. Jag kände farten öka och jag hade svårt hänga på. Det tog inte lång tid innan jag fick släppa. Just då kändes det skit. Att tappa sin rygg efter mindre än halva loppet var inte bra.
Från 5 till 9 gick det tungt emellanåt. Mina varv variera från 91-95 (inga 71 varv som mister Larsson!). Jag blev glad när jag såg Svenne kom tillbaka efter att han inhandlat frukost. Svenne skulle pusha mig de sista varven. Jag kände dock vid 8 km att tiden höll på att rinna ut. Jag var beredd att säga till Svenne att han skulle matcha mig mot mitt pers (38:42) och inte sin tid 38:20. Men jag orka helt enkelt inte öppna munnen och säga till honom det. När 2 varv var kvar låg jag exakt på Svennes tider. Nästsista varvet gick ok och när klockan ringde låg jag exakt i tid med Svenne.
Ut på sista varvet hann jag tänka följande. Om jag inte slår Svenne lär han pika mig hela vägen hem. Han kommer vara så dryg ;) Så jag tog i det sista jag hade och in på upploppet kände jag att det skulle gå. In över mållinjen hörde jag 38:14. JAA skrek jag ut. Det blev inga 37:29 idag men väl ett pers med 28 sekunder. Med draghjälp hela vägen och roligare lopp så tror jag at 37.29 kan gå i år. Midnattsloppet 6 september gör jag ett nytt försök.
Christian kämpa sig in på 38:50! Första gången under 39 och med en grym triathlon i benen bara 4 dagar innan. Hatten av till den kämpainsatsen.
Min första VDM-medalj fick jag med. Orre vann på 32.14. Jag kom in på en hedrande andra plats, BARA 6 minuter efter ;) Watch out Orre, nästa gång ska det inte skilja så mycket :)