Min största upptäckt efter att ha gått med i Göta 1997 var att det finns människor här i världen som ännu inte förstått att uppskatta snö. Oavsett man gillar snö eller inte så har det nog inte undgått någon att helgen gick i Johan Olssons tecken. Landslagsåkaren vann 5-milen och vår alldeles egen Johan Olsson var även i år första Götist (och IFK:are) in på upploppet vid klockstapeln i Mora och att korsa mållinjen under ”I fädrens spår ...”, tätt följd av Jimmy Sandgren mindre än två minuter efter. Hatten av för dessa två prestationer. Formkurvan för både Johan och Jimmy har pekat spikrakt uppåt de senaste åren. Det var inte länge sedan vi var jämstarka skidåkare och 2010 var första året jag fick stryk av Jimmy.
För oss skidåkare är ett genomfört Vasalopp den milstolpe som markerar starten på barmarkssäsongen och då man ger rullskidorna en välbehövlig vila innan de åker fram igen i maj. För min egen del blev 2013 det första året på länge utan att få uppleva den härliga stämningen i beckmörker och -23C kl fem på morgonen i Berga by i ett hav av 15 000 åkare. Med ett arbete som kvalificerar till Pandionmedlemskap på SAS (den icke publicerade nivån över Guldmedlem) får man tillämpa ett stort mått av flexibilitet i upplägget av både träning och tävling och i år var det årets höjdpunkt Vasaloppet som fick stryka på foten.
Helgen inleddes istället med trailrunning i Mianus River Park på lördagen tillsammans med en helggästande äldsta dotter Johanna. På söndag morgon stod det backintervaller på schemat och det blev 10x1min40sek backe med utsikt över Long Island Sound och totalt 15 km. Detta var det tuffaste passet på en vecka då jag har gått omkring med en ömmande och blåslagen gluteus maximus sedan Jaana, Robban och Lena lurat ut mig på hal is vid förra lördagens Mölleexpress vilket resulterade en rejäl vurpa nedanför Kulla Gunnarstorp. Av någon oförklarlig anledning försvann skadan och stelheten nästan helt efter gårdagens backpass följt av ordentlig stretching i solskenet. Det var kanske en rejäl genomkörare med blodgenomflöde som behövdes för läkningen ... eller så var det bara tiden som läker alla sår. Man försöker ständigt hitta orsaken till varför det ibland går bra och ibland mindre bra med löpningen men man får skilja på orsak och korrelation vilket inte alltid är helt lätt. I början av 1900-talet fann man en korrelation mellan lungcancer och användning av vattentoaletter. Detta hade dock ingenting med orsak och verkan att göra utan med vattentoaletternas intåg i storstäderna med sin dåliga luftkvalitet som drev upp lungcancerfrekvensen. Min bästa Vasaloppstid är efter en frukost med blodkorv, inspirerad av en artikel av Rune Larsson i Runner's World. Det skulle man kunna förledas tro vara ett vinnarrecept om jag inte året därefter körde på en tid som bara skiljde två minuter efter att ha börjat dagen med havregrynsgröt. Orsak och verkan är ett komplicerat ämne för oss idrottare.
Idag började dagen med uppstigning 05:00. Efter två dagar med löpning står det cykel inomhus + styrka på träningsschemat. Cykelintervaller i 55 minuter följt av transition till löpning 5 minuter och sedan 30 minuters styrka och stretching följt av dusch och sedan frukosten med in till dagens första möte.
Nu blir det löpning ett par dagar innan flyget hem till Sverige då jag brukar använda ankomstdagen som vilodag.