I mitt sista inlägg för veckan så får det vara på sin plats att förklara varför jag döpt min bloggvecka till varför Åsa, varför?
Malmö skulle under en vecka i september 2008 vara värd för EMG (European masters games) och maraton var en av grenarna. Jag såg framför mig en trevlig runda där det bästa av Malmö visades upp. Långt efter att min anmälan var gjord fick jag reda på att det var min klubb Helenholm som stod för arrangemanget och banan var den fyravarvsbana som används då de ordnar maraton och halvmaraton på våren. Jag har sprungit deras halvmaraton många gånger och vill varmt rekommendera loppet då det är ett bra arrangemang och dukiga funktionärer. Men två varv på banan som går runt Lindängen, ett miljonprojektsområde i Malmö är precis lagom mycket. Till saken hör också att jag arbetade ute på Lindängen så jag tillbringade redan runt 45 timmar i veckan där. Nu skulle jag få tillbringa nästan 4 timmar till där, en lördag i september.
Starten gick och vi var iväg. Det var inte många deltagare så jag var tämligen ensam där jag sprang. När jag kom bort till Lindängen centrum stod min elev M där och såg oerhört förvånad ut. Jag berättade för honom att jag sprang ett maraton och det var lika långt som att gå till Mobilia och hem 21 gånger. Han tittade på mig och sa från djupet av sitt hjärta, varför Åsa, varför?
Jag tänker på den här pojken ibland när jag springer och vad som egentligen är svaret på hans fråga. Det långa svaret skulle nog göra att jag skulle behöva använda alla bloggveckorna minst ett år och då är det ändå bara min åsikt. Så det får bli det korta svaret. För att jag kan!
Så hur gick det i loppet då, undrar vissa. Jo då, jag sprang in på silverplats bakom (ganska långt bakom) duktiga Petra Skiöld. Tiden har jag försökt googla fram utan resultat, men tror på strax under 4 timmar. Ett silver på ett europeiskt mästerskap är inte kattskit kan jag tycka. Nämnde jag att vi bara var två startande i klassen?