Hej!
Den här veckan är det jag, Åsa som bloggar. Om ni inte vet vem jag är beror det på att ni inte är någon uggla och därför inte kan vrida huvudet ett helt varv. Jag är nämligen den som springer sist och håller koll på flocken.
Den här bloggveckan kommer att handla om mig och diverse lopp jag har har sprungit, i sämre fall deltagit i och värsta fall brutit.
Jag börjar veckan med att berätta om varför jag är löpare. Några börjar här skruva oroligt på sig och andra mer handlingskraftiga personer har redan efter att läst rubriken börjat skriva ett inlägg för att dementera rubriken. Men det är jag som äger bloggnen den här veckan och om jag skriver att jag är löpare så är det så. Fakta på det kommer nedan.
Jag är en löpare för att...
Jag alltid funderar på var jag kan springa när jag besöker nya ställen.
Jag tycker det känns konstigt och onödigt att duscha om jag inte tränat innan.
Jag ser julafton och nyårsafton som självklara långpassdagar. Jag har till och med sprungit ett maraton på nyårsafton.
Vaknar jag kvart över fyra på morgonen och sömndrucket tittar på klockan så tänker jag, 4:15 schysst kilometertempo.
Jag äger fler par löparskor än vanliga skor.
När pappa kritiskt tittar in i lägenheten och säger, den där tröskeln måste vi göra något åt, och jag tänker. Ska vi ut och springa?
Jag vet hur lång tid det tar att springa till olika ställen men har ingen aning om hur lång tid det tar med bil, vilken väg man ska ta eller om det finns parkering.
Jag har och har haft löprelaterade skador. Mina hamstrings är inte mina piggaste kroppsdelar och höger fot har varit drabbad av plantar fasciit eller den lille fascisten som jag gärna kallar den. För tillfället är vänster häl inte nöjd med tillvaron men den vägrar berätta varför så jag väljer att ignorera den tills den berättar vad som är fel. Jag skämmer ändå bort den med massage, stötvågsbehandling, tåhävningar och tejp men den fortsätter spela martyr.
Jag skäms inte för att springa till biblioteket, tandläkaren, ICA eller kyrkan. Kanske inte till ett bröllop eller begravning men blir jag tvungen att vara med på en vanlig högmässa så känns det helt ok att använda apostlahästarna för att ta sig dit.
Jag kan rabbla min bästa miltid, halvmaratontid, maratontid i sömnen och jag vet också vad det var för väder den dagen. Just det sista är en defekt jag hade haft även om jag inte sprungit men jag tror mitt sjukliga intresse för väder har blivit ännu värre pga löpningen.
Jag springer i alla väder och har kläder för alla väder i flera uppsättningar.
Jag har brutit ett lopp, sorgligt men sant och mer om detta i ett annat inlägg.
Jag är med i en löparförening.
När jag extraknäcker som tomte så låter jag renarna vila och springer mellan husen.
Det här var några av mina argument till varför jag är löpare.Och det fina är att om jag säger att jag är löpare så är jag det också. Det är bara jag som kan bestämma det. Oavsett om jag hasar mig runt 3 kilometer i snigeltempo eller springer maraton under tre timmar. Det skulle vara fint om detta synsätt fungerar på andra saker också. I morgon ska jag säga att jag är miljonär!