Mellan 2005 och 2007 ökar jag distanserna något och springer 3-4 gånger i veckan. Det är numera inte helt kass att springa. Det är tom så att jag börjar fundera på att springa Göteborgsvarvet. En sträcka som är enormt lång för den spirande Löpar-Mikael. De som känner mig vet att jag kan snacka omkull en turkisk matthandlare. Och det är precis detta som händer under 2006/2007. Jag älter Göteborgsvarvet om och om igen. Men det är mycket snack och liten verkstad! Så Pernilla tröttnar och ger mig en startplats på julafton 2007! Hur i helsike ska detta gå? Detta är det första lopp som jag verkligen velat springa. Så jag börjar träna lite mera. Inte så strukturerat. Mest "mellanmjölksrundor" men även ett och annat intervallpass. Så kommer då äntligen den 17/5-2008. Jag har hört att broarna ska vara hemska och det är sådan trängsel att man förlorar 5-10 min i starten. Jag har ingen riktig känsla för vad jag ska klara av men jag hoppas komma under 1:45. Jag startar i startgrupp 13 och precis när vi ska starta hör jag speakern skrika högt att vinnaren går i mål. Attans, då kan jag inte vinna! Jag kommer iväg hyfsat. Trängseln är inte så farlig och efter två km tittar jag på klockan, 9:20. Det går alltså för fort (känns det igen?). Jag ska ju hålla 5-tempo. Men på något konstigt vis håller jag farten hela vägen. Förutom 100 m på Götaälvsbron när jag går. Men det kompenseras med en rejäl spurt sista 500 m. Men tiden då skriker säkert någon? 1:38:37 blev min premiärtid på halvmaran. Gissa om jag var nöjd? Sedan dess har jag sprungit Göteborgsvarvet varje år 2008-2014. Det är det nästbästa loppet i världen!
Vad händer då i Merano idag frågar säkert någon. Vädret är strålande. Precis som det varit hela veckan. Jag har väl fått ihop 70-75 km denna veckan tom igår och minst 3 miljoner höjdmeter. Eller nästan i alla fall. Idag blev det 0 km löpning. Istället blev det 41 km på mountainbike. Uppför hela vägen ut och nedför på vägen hem. Jag som inte cyklar något speciellt i vanliga fall är något öm i sittmuskeln. Ikväll är sista kvällen här. De flesta Götisterna har redan lämnat. Det är bara Pernilla, Åsa, Henric och jag kvar. Så nu bär det av ut på stan för shopping och lite mat. I morgon bär det av hemåt. 14-15 timmar i bilen. Jihhhaaaaa!
Om det strulande nätverket fungerar hinner jag kanske med ett inlägg till. Annars får jag boka en vecka till så att jag kan berätta om Väldens bästa lopp eller som man också kan kalla det: Shit happens! Jag skulle också vilja ägna ett inlägg åt " Förutfattade meningar och världens bästa löparklubb". Ni kanske gissar vilken klubb jag tänker på.