Mitt andra löparminne kommer 14 år senare. Året är 1988 och jag ska mer eller mindre under tvång springa Springtime. Träna är för mesar tänker jag. Hur svårt kan det vara? Detta var på den tiden som man startade på Stortorget och det fanns skyltar med förväntad måltid. Man ställde sig helt enkelt där man trodde (eller i mitt fall visste) att man passade in. Jag ställde mig alltså i fållan för under 40 min (eller sub 40 som jag nu lärt mig att det heter. Ni som inte missat mina inlägg för några veckor sedan från Österåkermilen och Malmömilen inser nu att jag inte kommer att lyckas förrän flera år senare). Där träffar jag en klasskamrat och vi snackar och peppar varandra. Innerst inne tänker jag: Den tanige killen ska jag i alla fall slå. Det hör till saken att jag var en rejäl bit ( och det var inte muskler ) Jag är ju inte helt otränad eftersom jag spelat fotboll i AIF och HIF. Att detta skedde 6-7 år tidigare bekymrar mig inte det minsta. När startskottet går sticker min kompis iväg som en iller med ett tomtebloss i baken. Jag hänger på. Vi tar oss snabbt ut till Pålsjöskog och går in i backen. Min kompis saktar ner, men det gör inte jag (någon som känner igen detta från i våras?). Som sagt, hur svårt kan det vara? När jag kommer till krematoriet vill jag stanna och kräkas. Men det står så mycket folk där så att det är inte aktuellt. Men 500 m senare är det nästan folktomt och där börjar jag att gå. Vilket jag fortsätter med i knappt en km. Min kompis trippar förbi på lätta ben och går senare i mål på 38 min. Jag börjar så småningom att springa igen men resten av loppet är en plåga. Jag tar mig i mål på 46:45 om jag minns rätt ( någon kan säkert kolla detta). Jag kan väl summera med att det inte är mesigt att träna och det är svårt att springa ett lopp utan att träna.
Jag återkommer senare i veckan till hur mitt löparintresse växte fram. 1988 var löpning för mig fortfarande något mesigt som taniga killar i konstiga byxor sysslade med.
Jag sitter och skriver detta med rejält stela ben efter gårdagens 27 km traillöpning i bergen runt Merano. Så idag blir det vilodag med poolhäng.