Det är fredag och kom inte i säng förrän efter 3 i morse och upp kl 7 är iof ledig idag men "TO DO" listan är lång innan man kan ta ett glas kallt rosè på verandan. Jag har tänkt om jag nån gång ska slå BG så måste jag försöka leva så snarlikt som honom så nu sover jag bara 4-5 timmar om dygnet och har många järn i elden,,,,,
Nu till lite skandaler i mitt löparliv. Sprang en halvmara i Västerås, tror det var någon gång i början av åttiotalet. Västerås IK arrangerade och hade tagit Kjell Erik Ståhl som dragplåster, VM 3;a 1980 och deltagande på OS 80, 84, tror att han bröt 1984.
Jag sprang tävlingen mest på skoj och har egentligen aldrig gillat distansen. En helmara är det bara flyta på i ett hyfsat tempo i 3 mil och sen kämpa som fan och ta fram det berömda pannbenet de sista 12 kilometrarna medans en halvmara ska du springa en mil jävligt fort och sen en till mil jävligt fort igen.
Tror bara jag gjort 1.21 högt eller en 1.22 på en halvmara medans jag har haft 1.23.30 efter halva på en helmara. Enligt BG ska man kunna göra runt 1.16 om man kan köra hela på 2.48. Nog om detta.
Kände mig seg redan från start och insåg tidigt att idag blir det jobbigt. Efter halva började löpare som jag normalt "åt till frukost" springa förbi mig tog jag beslutet att bryta loppet, något som man ska passa sig för som löpare om man inte är "dödssjuk". Man kan komma in i en ond trend och börjar bryta lopp så fort det börjar ta emot och börjar bli jobbigt.
Jag hade tur som fick skjuts in till Arosvallen. Rejält besviken var jag på väg in till omklädningsrummet när plötsligt två MC- poliser kommer körande och sen "tidtagarbilen" och kort därefter Kjell Erik Ståhl som skulle löpa in på stadion och ta emot folkets jubel. Det var nog en 7-8000 som sprang och säkerligen minst en 2000-3000 på läktarna som var anhöriga och kompisar till de deltagande löparna samt allmänhet som var där för att se OS-löparen Ståhl.
Där stod jag och fick ett helsjukt infall från ovan, jag ville få bort min besvikelse med att krydda dagen med en galen grej. Jag hänger på Ståhl och tar löpande tar emot folkets jubel.
Varje sekund som jag tvekade kändes som minuter, för förnuftet sade stanna men den "galna gamen" på vänster axel sade Kööööööörrrrrrrrrr. Jag kände mig som en självmördare som är på väg att hoppa framför ett tåg eller som en fallskärmshoppare som ska göra sitt första hopp. Det var en hisnande känsla.
Jag hängde på Ståhl och jag hörde speakern säga,,,,"OS- löparen Ståhl tät följd av Kjell Petersson",,,publiken vädrade en spurtduell och jag fick rejält med gåshud på hela kroppen. Det hela kändes helt sjukt och overkligt. I sista bortre började jag vinka till publiken som vid det här läget hade ställt sig upp applåderade frenetiskt. Jag gick upp jämsides och "kände" på Ståhl de sista 100metrarna men jag tänkte att jag kan ju inte gå förbi honom och vinna så jag backade ner igen och lät honom vinna.
Mina kompisar skrek av blandad förtjusning på läktaren, min far var upprörd och undrade varför jag hade gjort detta men argast av dem alla var Ordföranden i Västerås IK, enligt uppgift så fick två män hålla i honom för han skulle ge mig en rejäl snyting som hade förstört hans lopp och han skulle banne mig stänga av mig på livstid. Inget av detta hände, och han var känd för att ha ett hett temperament och som tyvärr dog i en hjärtattack några år senare.
Nej nu måste jag ut och jogga en stund innan det är dags att börja bocka av på "To Do"-listan. Skål och Lycka till med allt tävlande i helgen,,,Kjell