Måndag 13.00,,Veckans först pass avklarat,,,var ensam på Billeplatsen idag (inte ens träningsflitige BG dök upp) och tur var väl det,,hade djävulskt ont i vänster ljumske och sprang haltande igenom 38minuter. Två gamla damer gick förbi mig med sina rullatorer och såg att de tänkte "Idiot, är det inte bättre att han går istället, snart välter han väl så långsamt som han springer"
Förutom fina IS GÖTA har jag varit med i VIK, Västerås IK, en storklubb som på min tid slogs med Spårvägen om att vinna LAG-SM.Vi hade landslagsfolk i alla grenar..... många duktiga löpare som Håkan Kaneberg 1.48 på 800m,,hinderlöparen Christer Ström, medalj på JEM, lovande Gunnar Svensson slog världsrekord på 1500m för 15-åringar. Sen blev det Uppsala IF en gammal anrik klubb,,duktiga hoppare och sprinters i landslagsklass som Kenth Rönn. Tror vi hade någon OSvinnare i tidernas begynnelse också. Därefter Nyköping BIS som hade ett helt koppel av löpare innan de försvann till Enhörna IF efter lite bidragsbråk,,med bland annat ungdomsvärldsrekordhållaren på 3000m Hans Nilsson. även duktiga kastare som Plutten Almström som kunde riva ett helt omklädningsrum.
När jag pluggade på Bosön gick jag med i IFK Lidingö också många bra löpare som landslagsmännen Bo Orrsveden o Martin Enholm (1,46 högt på 800m). Trots en stor träningsiver och ambition (inte så många pass som Sven o BG men körde i alla fall 18,5 mil och 17pass nån vecka som mest vilket är ok som medeldistansare.)
Efter många års hård
träning kom skadorna som ett brev på posten samt pressen från föräldrar,
klubbledning och allra högsta grad från mig själv gjorde att man började tappa
självförtroende när man inte fick de resultat som man ville ha. På den tiden
fanns det inget som hette överträning eller mental träning. Så det slutade med
att jag blev bara en ”medioker medeldistansare” men jag är inte alls bitter för
att ha lagt ner en massa träningstimmar utan har träffat otroligt mycket folk
och har haft en rolig ”resa” under min tid som aktiv löpare.
Dock är jag lite stolt över att ha sprungit Stockholm
maraton som motionär 2ggr på 2.48 och bägge gångerna var jag halvskadad under
hela majmånad och var in i det sista osäker om start. Andra gången så hade jag
slagit vad om en brakmiddag med Tv-sporten och klubbkompisen Jakob Hård om att
slå pers,,,när jag kom vid Odenplan dog min klocka,,,kommer in på stadion och
ser att jag är i tidsnöd,,,spurtar som en galning och tror först att jag missat
pers med EN sekund men det blev till slut 4sek. surt. Det blev en dyr middag Fick 2.48.15 första gången och 2.48.19 den
sista som borde väl ha räckt till topp 10 i världen det året om man skulle gå efter ålder och viktklass
vägde 90kg!!!!!
Jag tror det var 1986 eller 1988 jag mötte Anders Gärderud i
ett millopp mitt i centrala Stockholm. Både han och jag hade lagt av med våra ”löparkarriärer”.
Jag höll mest på med att jaga tjejer och dricka öl i Vitabergsparken och Anders
jagade mest ”rödvita” skärmar i skogen. Jag låg i täten och vi mosade de första 3-4
kilometrarna på 3.10-3.11 på Strandvägen och inre Östermalm, det var supermycket
med folk efter gatorna och man tyckte att man flög fram men det upptrissade
tempot var för högt och man fick dyrt betala de sista 3km,,,var grymt trött men
hade Anders två placeringar efter mig. Slutade tror jag på hyfsade 34 nåt högt….Nej nu är det dags för en mjukglass,,Kjell