Femte dagen denna veckan och mitt femte inlägg, seriös bloggare!
Idag var det dags för tävling; Båstadloppet, finns både 12,4 och 6,3 km, de bästa körde den långa varianten. Starten gick samlat och jag låg femma efter 3 km när de långa skulle fortsätta framåt, alla framför mig fortsatte...Jag var nummer ett:-) Bakom mig hade jag en kille som lät som det var det sista han skulle göra och han skulle också springa det korta. Etter 4 km i motvinden släppte han så jag kunde ohotat vinna med över 20 sekunder, 23,43. Jag uppfattar det som mitt bästa lopp efter operationen, man får energi när man får leda och vinna ett lopp vilket inte är så ofta längre!! Tre minuter senare kommer Emma in som etta på samma distans för tjejer, tätt följd av Kaj Dewens och hans son. Dvs två första platser till familjen idag, vid prisutdelningen fick vi vars en bukett blommor, vars en skål från JellyBean och vars ett presentkort på hotell Skansen på 500 kr...Ingen dålig dag:-)
Annars har det varit upp och ner med min löpning de sista åren. Jag har under alla år jobbat otroligt mycket, både som anställd och med egen renovering plus att jag hjälpt kompisar med bygg projekt. Förutom alla dessa timmars jobb har jag då tränat ganska mycket och samtidigt haft en önskan om att binda mig och få barn...Det är inte alltid lätt att få till alla pusselbitar. Hade precis sagt upp mig från mitt sista jobb som VD på MediaMarkt i Växjö, hade under ett år veckopendlat och bott i en liten lägenhet. Nu skulle jag starta eget och sköta min egen tid, få mer tid till träning och komma tillbaka till den nivån där jag vill vara, dvs under 35 minuter på milen. Plus att jag såg en liten öppning hos Emma vad det gäller barnfrågan som hon inte varit positiv till tidigare. Samtidigt som jag slutade och startade min firma så ringde Svenska Mångkampsförbundet, ett förbund som jag då hade representerat i över 25 år. Jag fick en 50% tjänst som jag började hösten 2010.
7/12- 2010 på en morgonjogg i snön halkade jag och fick en spricka i foten. Jag skulle köra bil upp till Stockholm för att vara med på mitt första möte som Generalsekreterare för Svenska Mångakamps förbundet. Jag körde hela vägen med foten i högläge och farthållaren på 120 km, hårt lindad fot och hoppades att det skulle vara ok när jag kom fram...Jag kunde inte gå, tvingades åka till akuten och röntga och fick då veta att där var en spricka. Detta var början till fallet en jobbig period vad det gäller resultat. Kunde inte springa på flera månader, lyckades komma tillbaka och vara ok i form till Hildesborgsloppet 2011.
Dagen efter åket jag till Finland för att representera Sverige på nordiska mästerskapen i femkamp. På hinderbanan fick jag flimmer och svimmade på ett hinder tre meter upp i luften, ramlade ner i asfalten och bröt handleden ganska svårt. När jag vaknade i ambulansen var det första jag sa att jag måste ta mig i mål....Veckan efter hade jag bokat ett minigrävare för att börja bygga Götatorpet...Ni som har kört dessa maskiner vet att det är mycket finlir och viktigt med två händer...jag gjorde det med en hand så det tog lång tid men det blev klart och jag är ganska nöjd med resultatet. Detta innebar att det blev mest bygga och anställningen, mitt eget företag fick komma senare vilket jag fortfarande tänker...Operationen av handen blev inte riktigt lyckad så jag fick gå genom det en gång till så den sommaren var ingen direkt höjdare. Deltog i SM i Biathle, låg etta efter första löpningen men när vi sen skulle simma så simmade två stycken om mig när jag simmade med en arm:-)
Jag kom igång med träningen hyfsat igen och var i princip tillbaka till vintern när vi körde en GGP med Göta. 5 km på seedningsloppet och jag vann före BG och Fredrik, äntligen tänkte jag!! Tre dagar senare ramlade jag ner från huset som jag höll på att bygga och bröt tre revben varav ett punkterade min ena lunga. Om ni inte har testat detta så låt bli, det är den värsta smärta jag varit med om och de kan inget göra bara att lida...Ännu en gång fick jag en lång vila från löpningen och försöka att motivera sig att börja om igen. Har under denna tid även blivit pappa så livet leker utanför löpningen!!
2013 och jag träna hårt för att komma tillbaka, VM i femkamp skall gå i Brasilien i oktober och jag ser framför mig att fira min 50 års dag med detta VM som avslutning på min karriär. Jag är redan världens äldsta femkampare som någonsin tävlat internationellt men jag vill gärna avsluta och säga hej. Det är en fantastiks sammanhållning internationellt när man kommer ut på dessa tävlingar och jag känner så många som jag vill säga hejdå till. Tanken var ju att jag skulle gjort detta samma års som jag bröt handleden då jag redan var uttagen till VM.
Stressen med träningen och mycket tävlande gör att jag börja få stora problem med min hälsena, jag biter ihop för att klara kvalgränsen men misslyckas. Gör VSM i friidrott med BG i Gävle (tre medaljer) sen lägger jag skorna på hyllan. Deltar på två lopp under fem månader och tränar noll. Kör mitt första löppass den 1/1-2014, 6 km med Emma och får sån träningsvärk så att jag inte kan gå på flera dagar...Undrar är detta möjligt?? Så många års träning kan den verkligen försvinna på fem månader....Tränar 6 veckor är sen med på DM 3000m inne i hallen och gör 10,20 så jävla glad, trodde jag aldrig efter allt detta. Veckan efter opereras jag för mitt förmaksflimmer och min vilopuls förflyttas från normalt 36-38 till runt 60. Där är jag nu och vet inte hur framtiden kommer bli, jag vill tillbaka och vara löpare. Segern idag gör att jag minns känslan och saknaden av att vara i form och vinna. Av allt detta har jag lärt mig mycket, kunskap som jag tror att jag är bättre på att använda när jag tränar andra än mig själv....Men mer om detta kommer i morgon.