I år skall jag bli ”riktig” löpare! I varje fall om man
skall följa Kjell Eric Ståhls definition av vad en ”riktig” löpare är. Om knappt tre veckor är tanken att jag skall kunna titulera mig som ”riktig” löpare. Jag vet inte om definitionen är korrekt men enligt herr Stål så kan man kalla sig löpare om man sprungit en mara under 3
timmar. Jag måste dock erkänna att jag har känt mig som riktig löpare ett tag
även om jag inte har lyckats fullt ut med bedriften att korsa mållinjen på ett
maraton före det att tidtagaruret har passerat 03:00:00.
Under hösten som gick var jag alltså och lyssnade på ett
föredrag av Kjell Eric Ståhl. Legenden, myten, hårdingen. Det finns många
epitet på den mannen. Det var ett föredrag som handlade mycket om hur Kjell
Eric tränande och vilka resultat han lyckats uppnå. Fascinerande och
imponerande måste jag säga. Den här veckan kommer såklart inte handla om Kjell
Eric utan mig, Johan, Johan Kesten. Han med det mörka skägget. Antingen har du sett mig eller så har du inte
en aning. Aningens krasst eller överdrivet förenklat så har du sett min rygg
eller så har du inte sett mig alls. Du är antingen före eller efter. Du finns eller du finns inte - i varje fall om man ser till träningspassen. Man har bra
koll på vems rygg som är där framme men inte mycket koll på vem som är bakom. Man
skulle ha ögon i nacken. Nu får man helt enkelt bara lyssna efter stegen eller andningen som kommer närmare eller avtar. Det är tur vi värmer upp och joggar
ned tillsammans så att vi hinner med lite skönt snack - och såklart - att det
finns en Götablogg. Där tänkte jag kommande vecka dela med mig av hur jag
hamnade här, i IS Göta.
19 dagar kvar...