Det ständiga ”bekymret” när både jag och Micke vill springa samma tävling är att vi måste fixa barnvakt. Min syster som ställer upp i vått och tort hade jag inte mage att fråga då hon kvällen innan hade passat min brors tre vilda söner och min mamma som bor på väg till Ystad var utomlands. Därför slängde vi ut frågan ut om någon skulle ha med sig någon support som kunde tänka sig vara barnvakt knappa timmen. Men det löste sig, min pappa kunde ha henne, skönt ett hinder löst.
Jag brukar springa två dagar innan lopp för att sedan vila dagen innan, men eftersom detta inte brukar vara klockrent för mig så valde jag denna gång att vila i fredags och köra ett lätt, lätt pass i lördags men lite tempoökningar. Detta gjorde jag alltid förr när jag friidrottade och det fungerade då.
Vi var i god tid i Ystad. Micke vill ha ganska lång uppvärmning och jag hänger bara på. Vi tog ett varv på banan (banan var en tre varvsbana) i ett lugnt tempo. Detta passar både Micke och mig då våra muskler behöver väckas. Lugnt menar jag 5.45-5.50 tempo. Uppvärmningen med övriga Götalöpare var inte aktuellt då detta ibland går fortare än mitt tävlingstempo!
En stund innan start vill man ju alltid gå på toaletten men som vanligt är det alltid för få toaletter på alla tävlingar. Eftersom man börjar bli van vid detta problem så förlägger jag ofta en stor del av min stetching i toakön. När det gäller idrott så är det en fördel att vara kille, man tar bara en sväng ut i skogen.
Starten gick och det brukar vara tokrusning de första 500m men jag tyckte inte det var så farligt denna gång. Hittar snabbt mitt tempo. Min plan var att springa under 50min, gjorde 49,56 på samma bana ifjor men hade över 51min på seedningsloppet tidigare i år. Jag visste att formen inte var på topp men 50min borde även jag klara utan formtopp. Kilometerna avverkades och det gick mellan 4,50-4,54, kändes stabilt. Eftersom jag sprungit banan flera gånger så vet jag att svackan kommer vid 6-7km, men i år kändes det bra vid 6km så hoppet fanns att den där svackan inte skulle komma…
Vinnaren Johan Larsson, som segrade på 29.39, sprang om mig strax innan jag passerade 5km, ja där ligger man i lä om man så säger, även 2:an och 3:an varvade mig men inga fler. Mitt mål brukar vara att inte bli varvad av någon Götalöpare och inte av Micke, check ett mål fixat. Frågan är dock om jag sprang för fort sjätte kilometern för klara detta mål? Förr om åren, när jag sprang lite snabbare och Micke lite långsammare så hade vi alltid en interntävling. Jag fick dra ifrån 1min/km på min tid för att vi skulle se vem som vunnit. Vi la ner den tävlingen efter ett tag då jag inte ens var i närheten tillslut. Vi kanske ska starta den igen om vi säger att jag får dra ifrån 1min och 30sek/km? Då hade jag vunnit i Ystad :)
Upp mot 7 km började känslan som inte skulle komma att infinna sig, mög! Nu kom den första km på över 5min/km och jag var riktigt trött. Sprang och spände mig och fick problem med min astma. Detta i kombination med mycket pollen och värme gjorde andningen tuff. Hade, under hela andra varvet, haft sällskap av en Ystadlöpare som jag lämnat bakom mig, i backen vid varvning, som nu var i fatt igen. Han pushade mig men det är svårt att springa när man inte får luft. Halvvägs mot 9km passeringen bestämmer jag mig för att lunga mig och slappna av så jag skulle få in någon form av syre till musklerna igen, det fungerade. Tur att man varit med ett tag och vet hur kroppen fungerar. Andningen blev mer normal och de sista 700m kunde jag tom öka lite. I sista backen sprang jag ifrån de andra och om en annan tjej som jag hade haft i blickfånget hela sista varvet. I mål på 49,33 vilket var under mitt mål för dagen på 50min, bättre än ifjor på samma bana och 1,5 min bättre än på seedningsloppet!
Det är inte någon bra tid men det är verkligen ett steg i rätt riktning så det är jag nöjd med, ibland måste man bara sänka kraven, sätta realistiska mål och njuta av att slå sina mål för dagen!