En påse naturchips, en 400g godispåse och en 0,5L Ben & Jerrys.
Buffén för den sista måltiden, grisfesten, var uppdukad och jag var den enda
gästen. Let the games begin…
Hej mitt namn är Simon Wikstrand och jag är 24 år gammal, är
180cm lång, väger 85kg och detta är min sista dag som soffpotatis.
I mina tonår spelade jag fotboll, gymmade till och från och
var odödlig. Jag kunde äta vad jag ville och inget fastnade. Ett paket kakor
här, en halvliter glass där, en påse chips där. All is good. Men en sak hade
jag bestämt mig tidigt för i mina tonår. Den dagen som detta ”inte håller längre”.
Den dagen skulle jag trycka på en knapp och ändra mitt liv. Den dagen hade
kommit.
Jag och min fru hade varit iväg på en månads roadtrip längs
västkusten i USA tidigare det året (2010). Något kilo hade väl fastnat. Innan
dess hade jag fått nytt (stillasittande) jobb. Lite hade kanske fastnat där också. Så när utmaningen kom på jobbet ”Någon som ska med och
springa broloppet? Sista året de springer över bron.”, ja det kunde väl vara lite
kul? Jag satte igång med träningen tre månader innan (insåg sent att det var 21,1
j-vla kilometer?!?!?!) och fann en viss glädje i att träna. Löpningen var inte
särskilt kul. Jag kände mig tung och klumpig och det var dödstråkigt att
springa längre än 8 km. Men jag kom igång iaf. och sprang dessutom i mål på smått
otroligt 1.50.32. Min målsättning hade varit under 2 timmar och känslan av att
krossa en målsättning kändes som en kick olikt annat jag känt tidigare. Tävlingsmomentet
gav mig rysningar och adrenalinet flödade. Uppladdningen, starten, målgången.. Fantastiskt! Så jag bestämde mig för
att fortsätta springa! Ett halvår senare tittade jag tillbaka och konstaterade
att jag kommit ut på två löprundor efter broloppet. Höga ambitioner..
Efter
en sommaren med många vilda kvällar med kompisgänget, följt av bakishäng,
så hade mer kilo fastnat. Tyckte det var konstigt att mina T-shirts började
puta ut en aning vid magen. Måste tappat passformen i tvätten tänkte jag. Men
sen kom den. Dagen. Vintern 2010 gick jag förbi en spegel och såg mig själv.
Backade några steg och tog en längre blick. Yupp, dagen har kommit.
Hej mitt namn är Simon Wikstrand och nu är det f-n dags att
ta tag i det.
Måndagen efter trettonhelgen 2011 skulle bli starten på mitt
nya liv. Jag skulle börja träna 5 dagar i veckan (3 dagar styrka och 2 dagar
löpning), slopa alkohol, socker, glass, godis, fan och hans moster och allt det
andra. Jag skulle komma i mitt livs bästa form. Jag hade lagt upp ett stenhårt träningsschema taget från "Kom i form MAN"-tidningen. Impulsköpte den på hemkör i en pinsam manöver där jag hade stirrat ut den i några minuter i kön. Precis när det var min tur i kön slängde jag mig bort till tidningsstället, grabbade tag i den och råkade dra med mig ett gäng andra tidningar ned på golvet. Folk stirrade på den lönniga, skäggiga och ålderskrisande killen som la upp "FÅ DRÖMMUSKLERNA PÅ 8 VECKOR!" på bandet. Snyggt. Men först skulle jag ha en
avskedsfest för mitt gamla jag. En ”Grisfest”. Jag köpte även en påse naturchips, en
400g godispåse och en 0,5L Ben & Jerrys. Jag åt upp allt. På 1 timme. Den
sista måltiden var avslutad och den var episk.
Tre månader senare hade jag gått ner 8 kg, hade fått muskler
som jag ALDRIG sett innan och sprang nu milen på 48 minuter. Löpningen var
fortfarande ett nödvändigt ont i träningen men jag mådde bättre än jag någonsin
gjort. Men detta skulle ändras, tack vare ett borttaget födelsemärke. För det
var tack vare detta födelsemärke som jag blev kär i löpning. Men detta skriver
jag mer om i morgondagens ”En skalpell, ett födelsemärke och en jävla massa
flow”
Ikväll laddar jag mentalt inför DM 10KM i Ystad på söndag (fick
idag klartecken hemifrån, efteranmäler mig på plats) med måltid 35.50. Hade
någon sagt att jag skulle springa milen på 35.50 en minut innan Grisfesten, ja
då hade jag bett den j’veln att dricka ett stort glas med håll käften och låta
mig äta min måltid ifred.
Mitt namn är Simon Wikstrand och jag är en f.d. slacker, med
mål att inom en månad från idag springa 10km på 35.50 och 42,2km på 2.59.50.
Vi ses imorgon!
Simon