Ett härligt tisdagspass bestående av 16x500m är härmed
avklarat i sällskap med 25-30 sköna, hårt kämpande Götaister (och därutöver
ungefär lika många som sprang i backen med Lovén
& co). Efter den andra 500m intervallen började det dock bubbla lite i
magen och jag kände att jag nog skulle besökt en toalett innan träningen, men
nu var det var bara att bita ihop och köra på och försöka tänka på annat än att man var skitnödig. I förra inlägget beskrev jag hur
tacksamt och uppmuntrande det är att få höra alla peppande ord när man snubblar
fram mot målet, men just idag var det lite småjobbigt att få höra "skitbra
Tomas", "skitbra jobbat" eller "jag är skittrött men vi är
snart klara".
För ett drygt år sedan kunde en söndag i soffan framför TV:n
se ut ungefär så här: 11:00 Ajax-Psv Eindhoven, 12:15 Arsenal-Man United, 14:00
Bayern Munchen-Dortmund, 16:00 Celtic-Ragners, 18:15 Benfica -Porto, 20:00
Barcelona-Real Madrid,,,, ja, det krävs ingen raketforskare för att förstå att
jag är singel. Nu har jag lyckligtvis mindre tv-kanaler att välja mellan, och
en starkare vilja att komma ut och röra på mig om dagarna, men det jag ville
komma fram till är att jag bara har mig själv att ta hänsyn till och alltså har
all tid i världen att bege mig ut och springa. När man då hör att BG har tränat mer än 100 dagar i
rad, att Simon trots familj
och småbarn en torsdagskväll förklarar att han är inne på veckans 8:e pass
(under några av dem har vi mött honom springandes med barnvagn ute i pålsjö
skog), eller när man hör att Robban
avstått champagnebjudning för att han ska iväg till ett träningspass med Göta,
då blir jag ett legitimt mobbingoffer om jag skulle påstå att jag inte har tid
att träna mer än vad jag gör. Lucas
beskrev förra veckan att en "lätt vecka" för honom innebar 50-60 km,
för mig är det en mycket hård vecka. Men jag är en hobbymotionär. För mig är det livskvalité att kunna ta den
(eller de) där extra ölen utan att behöva fundera på morgondagens tidiga träningspass.
Dessutom, vem är jag att säga emot vår herre Jesus Kristus som uttryckligen i
3:e moseboken, kapitel 4, vers 16 konstaterar: "Och på påskveckans tredje dag skola glasen under såväl nattvard som
after work fyllas med rosévin istället för det röda". Herren har
talat, jag lyder :)
Till sist vill jag nämna att jag är oerhört imponerad av hela
gänget som gjorde så bra ifrån sig i Berlin, och vill rikta ett tack till Micke E som lockade mig till
Göta. Tack även till Johan Kesten
som agerade ofrivillig hare åt mig på första varvet på seedningsloppet (med
skillnaden att haren i detta fallet seglade ifrån mig på andra varvet istället
för att stiga åt sidan), detsamma gäller Anna
B under 90/30-träningen, Svenne
tvillings bror BG och
Florentina för inspirerande
insatser i tävlingar, supergasellerna
Erik och Erik som
visar att det som verkar omöjligt är möjligt (att springa SÅ fort), Jens som sålde raketsnabba
"Martin Erson"-skor
till mig på löplabbet samt hans Götakollegor där, Jorme för många goda skratt och påminnelser om att inte springa vilse :), Aplander för skjuts
till och från Heden och Jens Nilsson för bra draghjälp
på 4x2500m-passet. Jag menar inte att utelämna någon, utan vill bara framhäva
att ni alla i Göta är ett härligt gäng som gör löpning och hårda träningspass
till en dopaminpackad drog.
På återseende på Heden på Torsdag!