Jaha.. Då var man igång och ska börja skriva om detta inlägget igen för andra gången, jag gjorde en tabbe och råkade ta bort hela texten... Aja, here we go again:
Hejsan alla i Göta! Nu var det äntligen min tur att blogga. Jag tänkte ta denna bloggdagen till att berätta om vem jag är och hur denna veckan kommer till att se ut.
Jag heter då Lucas Brandt och är 16år, en av de yngre i "den stora" Göta gruppen. jag bor ute på landet i en by som heter Kvistofta tillsammans med min familj bestående av; min mor, Camilla (runt 45), min far (också runt 45) och sedan har jag två enäggstvillingar till bröder, de heter Acke och Leo (14). Jag går på Filborna skola i första "ring", och jag har valt att gå på samhällsprogrammet. Det lite fyndiga med just denna skolan är att man kan, om man är elitsatsande, välja till en sport som man ska utöva på skoltid(!), jag valde såklart friidrott (löpning). I skolan går det till så att jag har tre träningspass under skoltid, samt ett teoripass, träningarna i skolan ser inte riktigt lika dana ut som Götas pass set ut, nej, vi har mycket mer löpskolning, smidighet och koordination i skolan. Men allt detta kommer jag skriva mer om när jag kommer till de passen under veckan. Medans jag tränar i skolan missar jag ju såklart några ämnen och lektioner, men det som är så himla bra är att jag tar igen det under ett fjärde år!
Aja, nog om mig och om mitt liv, det är ju trotts allt träning jag ska skriva om! På tal om träning, så hade jag faktiskt ett pass idag i skolan; vattenlöpning.
Passet inleddes med att vi simmade vars 200m som uppvärmning. Uppvärmningen fortsattes med att vi körde löpskolning i vattnet, ja, löpskolning i vattnet... ni kan ju prova att göra några lätta övningar i vattnet som hälkick och knälyft nästa gång ni är och simmar, det är inte så lätt! Efter uppvärmningen så tog vi på oss västar som skulle hålla oss uppe i vattnet (se bild nedan) och sedan körde vi 10x1min "jogg" i vattnet. Detta skulle inte vara allt för jobbigt, det skulle bara gå fint och metodiskt. man kan jämföra det med att springa 1km i 4.30 tempo. Tränaren sa till oss att vi skulle ligga på ungeför 130 i puls, till min förvåning så hade jag 126 (YES!). när dessa intervallerna var klara skulle vi köra något lite jobbigare, 10x20sek med 1.30 vila MAX. Måste säga att det var svårt att både ha kvar tekniken i steget och en hög frekvens. Kännde inte mycket alls förrän den sjätte intervallen då det kom lite mjölksyra-känsla, han inte bli allt för trött på denna övningen. Efter detta så körde vi 4x25m valfri vila baksida. Ganska svårt att förklara vad vi gjorde men jag försöker: man skulle ligga i ryggsims-ställning och sprattla med benen men samtidigt ha de stela. Hoppas det gav er en liten ide om hur det såg ut. (man hade såklart fortfarande på sig västen under denna övningen.
Och sedan var dagens första och enda pass avklarat. imorgon så börjar dagen med valfri träning i skolan (förmodligen någon sorts av löpskolning/smidighet, kanske till och med styrka). Och sedan blir det bara att tagga tills den riktigt viktiga GGPn på kvällen, 5km!
tack för mig och löp lungt!
/Lucas
OBS! lte mer text för de som vill läsa längre ner!
Som en liten parentes så började mina nationella prov idag i skolan, idag var det svenska Tal. Talet skulle handla om världar, nörden som jag är så valde jag "löparvärlden" tänkte att jag kan skicka med den också för de som vill läsa! (lite repris blir det)
Jaha, då var det min tur att börja babbla om den världen jag har valt att snacka om: Löparvärlden. Men först tänkte jag berätta lite om mig själv! de flesta här inne hoppas jag vet att jag heter Lucas och att jag springer på fritiden. några här inne kanske vet att jag bor i en by som heter Kvistofta, med min familj bestående av; min far, Uffe, min Mor, Camilla, och mina två enäggstvillings bröder; Acke och Leo. För er som undrar och inte vet så ligger Kvistofta ute på landet nära Gantofta, Vallåkra och Glumslöv. Nog snackat om min familj och om vart jag bor, låt oss börja prata om min löparvärld!
Jag skulle säga att jag är en av få som skulle vilja ens tänka på att springa en mil i vår ålder, och jag kunde heller inte tänka mig att jag någonsin skulle kunna springa en hel mil när jag började springa för ungefär 6 år sen. Det tog 3 månader, sedan hade jag sprungit en mil två gånger samma vecka... Jag började springa i en klubb som heter "Is Göta" då för 6 år sen, och tränar fortfarande troget flera gången i veckan. Is Göta har förändrat och utvecklat mig både som person och löpare väldigt mycket genom dessa 6 åren. För att hålla sig till den så kallade "löparvärlden" så kommer jag inte att gå in på hur mycket Is Göta har utvecklat mig som person utan jag kommer hålla mig till löpningen. Göta har lärt mig allt från grunden. Jag kommer ihåg min första träning, Jag kom till samlingsplatsen för att möta 15 "gubbar" i 45+ års åldern. De bara tittade på mig, de måste ha tänkt ungefär såhär "vad fan gör han här?!" och "han är för ung för denna gruppen." men ingen sa något. En gubbe i 65 års åldern kom fram till mig och sa att jag kunde springa med han i början, Ingemar hette han. denna gubben gav mig en grund, något att stå på, en start på min "löparkarriär" han var den jag såg mest upp till i hela världen.
I början var jag rädd för tränarna i gruppen, jag var rädd för dem ända tills jag var med på mitt första lopp, då det var DM, jag vann och tränarna blev helt hysterika av glädje. Inte långt efter detta gick jag vidar från Ingemar till den lite större och bättre gruppen. Som ni säkert har förstått så har Göta varigt väldigt viktig för mig att bli den jag är idag.
Genom åren så har det såklart kommit nya medlemmar i klubben, alla har olika och spännande bakgrunder. Vi har ett antal byggare i klubben, vi har egenföretagre och målare. Och det är det som jag tycker är så himla häftigt med löpningen, alla kan verkligen springa med alla, man behöver bara ett par skor och en tröja, kanske ett par joggingbyxor om du känner att det är nödvändigt, och sedan är det bara att gå ut och röja.
En annan sak som jag tycker är häftigt med löpningen är att vi alla springer tillsammans i Is Göta, men vi kan ha helt olika mål med löpningen. Mitt mål med löpningen är att bli så duktig jag någonsin kan, en annan i Is Göta kan ha som mål att slå sitt gamla ungdomsrekord på milen, en annan kan vara att gå ner 15kg, en känner bara att det är skönt att komma ut och röra på fläsket lite, men i grund och botten så tror jag att det "osynliga" målet med allt sportande är att må bra i kropp och själ.
Jag hoppas nu att ni har lärt er lite både om mig och om löpningen, några av er kanske till och med kommer gå ut och testa köra den här riktigt långa och hemska sträckan 10km, men jag kan lova dig att det inte är så jobbigt som du får det att låta i ditt huvud.