Ja då var det dags för mig att blogga.
Jag tänkte hålla fast vid trenden att börja berätta om vem jag är så detta första inlägg kommer handla om just detta och hur löpningen kom in i mitt liv. Senare i veckan har jag tänkt fortsätta med att berätta lite om vad jag vill med löpningen och hur jag gjort för att nå de resultat jag gjort fram tills idag.
Så vem är Martin Erson? Ja ibland undrar jag själv vem jag är.
Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord så för att slippa skriva allt för mycket visar jag en bild på mig. Tycker den bland annat symboliserar helgen som varit, Glädje, Tyskland och Rödbetsjuice. :-) Tror ingen har missat var som gjordes i helgen, men för er som missat det får vänta till senare i veckan då jag kommer berätta mer om det.
Ni som tyckte det räckte med bilden kan nu stänga ner skärmen och återgå till det ni höll på med innan men för er som vill veta lite mer om mig kan fortsätta läsa. Det blir lite hård fakta och lite svammel från ungdomsåren.
Jag är 34 år, född 1980, vilket innebär att jag snart är veteran!
Längd: 181,5 cm (exakt som genomsnittslängden för män i Sverige enligt wikipedia)
Vikt: 70kg (76 kg för två år sedan vilket innebär att jag skall ha förbättrat min miltid med ca 3 minuter sedan 2012)
Jag bor i Rydebäck med min sambo Marie och snart en tredje familjemedlem som skall dyka upp (eller det är nog mer ner) nu i april. Det är inget aprilskämt utan fullt allvar. :)
Jag är uppväxt i Härslöv och gick mina fösta 6 år i skolan där. Det är dock inte Härlöv som BG trodde när jag berätta för honom i helgen vart jag kom från. Han sa att från Härlöv hade det fostrats många duktiga löpare genom tiderna så jag tar det som en komplimang att han trodde jag också kom därifrån. :-)
Det var i Härslöv jag började springa. Jag sprang inte bara på gräsmattan hemma som liten utan det sprangs även i skolan och på fotbollsplanen. Det var dock mest på fotbollsplanen jag sprang under mina ungdomsår. Och där var jag den snabba och uthålliga spelaren. Det tog jag med mig då det var dags att springa tävling i skolan. Jag lyckades ofta hålla till i toppen i de tävlingar som anordnades och ett år gick det även så bra så att jag fick ta emot skolans idrottspris. Det var stort på den tiden. :)
Goda resultat höll i sig även under högstadiet som jag gick på GA-skolan i Landskrona. I Landskrona arrangerades varje år Skoljoggen, en runda på 5km, där alla skolor deltog. När jag gick i årskurs 7 blev jag trea bland de i min ålder, i årskurs 8 då blev jag tvåa i min ålder och när jag gick sista året, årskurs 9, då vann jag hela tävlingen med tiden 17:03. Det var en hyfsad tid om jag ser till var jag ligger idag. :) Jag har även hunnit med att slå ett klubbrekord på 1500m under mina ungdomsår. En klasskamrat lurade med mig till en tävling i Eslöv med GF Idrott Landskrona. Jag var då 16 år och sprang in på 4:32 vilket ingen tidigare hade gjort i den klubben. :) Vet inte om det var sant men jag fick iaf 500kr från dem.
Min idrottsliga karriär har som jag innan nämnt bestått mest av fotboll men även lite badminton. Fotboll spelade jag fram tills för fyra år sedan. Badminton höll jag på med i ca 10 år under tonårstiden. Har förstått att BG också spelat så får kanske utmana honom i en match, där har jag kanske en chans att vinna. :) Mina meriter är div 3 spel i fotboll och en vunnen lokal tävling i badminton. :-)
Efter jag slutade med fotbollen så blev jag lite av en soffpotatis och la på mig lite extra vikt. Detta var inte likt mig som hållit igång hela livet så i början av 2012 började jag löpträna och även träna lite på gym. Jag tränade som många andra gör på egen hand. Jag tyckte det var tråkigt så jag försökte hitta någon grupp att springa med. Jag hade tur då Träningsakademin där jag tränade på gymmet och körde lite gruppass startade igång en löpgrupp med två pass i veckan. De körde igång i februari med målet att träna sig bättre inför Spingtime. Det var jag bara tvungen att hänga på och jag missade inte många pass fram till Springtime och jag anmälde mig så klart till att springa Springtime för första gången. Att träna i grupp var grymt roligt och motiverande. Det var socialt och jag kunde pressade mig lite extra jämfört med om jag tränade själv. När jag körde mina ensamma pass då blev det ofta ett tempo i mellanmjölkslandet, inte lugnt och inte i överfart.
Detta var allt för ikväll!
//Martin