torsdag – på planet från Budapest till Berlin, kommer dock
inte posta detta från i morgon, räknar med att vara hemma ca kl.01:00
Vilken dag – jag har upplevt mycket som idrottsutövare, EM
guld, flera VM brons i lag, mängder av SM medaljer, rekord, etc.... men känslan
jag har i kroppen just nu är överväldigande... Vill skrika eller kanske t o m
gråta – det är en helt makalös upplevelse jag fick idag. Hela dagen var en lång
väntan, jobbade några timmar på fm, svårt att koncentrera mig, promenerade till
hallen, gick runt och kollade – var matt i hela kroppen, skakade av nervositet,
tror inte jag varit så nervös sedan jag datade min första tjej... Jag har satt
ett tufft mål och satt hög press på mig själv genom att kommunicera detta – vet
att det tänder mig, men idag var jag orolig. Såg Tore bli trea på 9:34, det gick
super fort hel tiden, jag som hade tänkt komma ner mot 9:30?
Då man ska vara i
call room 20 minuter innan start så får man tänka om med uppvärmningen, började
90 minuter innan start. Joggade 4km i mina nya Göta kläder, körde lite teknik/stretch..
promenerade, var på toa minst 5 gånger.. skakade. 45 minuter innan start byte jag om till lätta skor. Hittade en skön lätt uförslöpa, körde 2 x 60 sekunder,
stelt, kantigt, körde en 45sekunders också – då börja det släpa lite.. joggade
5 minuter till. 7km uppvärmning, in i call room – där blev jag tillsagd, linnet
på J Hade ju det i handen
som vanligt, vill byta precis innan start...
Nåväl – kollar in mina
konkurrenter och förbluffas – jag är seedad som nummer 10 av de 17 som springer
i A heatet, hur är det möjligt? Pratar lite med en engelsman, 9:03 hade han
gjort, puh... Vi vandrar in i tävlingshallen, många svenskar på plats, känns
stimulerande. Torr i munnen, matt i benen – hur f.. ska detta gå. Vill köra lite
stregringslopp men man får inte vara på banan, trött... Får många glada tillrop, Johan Engholm undrar
om jag vill ha mellantider – bara heja säger jag till både honom och Bosse, ordf
i Vetarancupen.
Äntligen start, pang – shit vad de drar på – vill hitta mitt
tempo och gör det i princip med en gång, ligger bland de sista men det stör mig
inte – jag har en tid jag vill göra, om det går bra ner mot 9:30. Ser att redan
efter några varv så ligger många 30-40 meter före mig, helt ok... passerar
1000m på 3:08, 8:e plats och känner mig helt oberörd, idag är jag stark!!!!
Plötsligt märker jag att jag får börja trippa, går om en efter en som har varit
för optimistiska – passerar 1500m på 4:42 (en bra tid på 1500m), måste med
jämna mellanrum stanna av lite för att jag kommer ikapp, vill inte gå om i kurvorna
som lutar rejält... passerar 2000m på 6:18, har ingen koll på min placering men
känner att jag borde vara topp 6 nu, det bara flyter på – inte någon negativ
känsla eller tanke, bara flow! Passerar en löpare till, har en 7-8 meter
framför mig, kommer ikapp honom också och hör då klockan ringa för ledaren,
sedan för nummer två och fattar då – shit jag är nummer fyra... går om med 200m
kvar, springer 4 sekunder snabbare än 4:an på sista 200m, det är mycket. Över
mållinjen på 9:28:12, nytt skånskt rekord och bronsmedaljör på VM. Min första individuella VM
medalj, får höra av Bosse att det är Skånes första genom tiderna – det känns
stort. En stor anledning till att jag fick bronset var att jag inte hängde på
utan gjorde mitt lopp, förvånar mig lite över alla de som drar med i ett hårt
tempo och tvingas bryta alt tappar jättemycket. Vid vår ålder borde man veta..
Nåväl, bronset är mitt, en bra tid - vet knappt hur jag ska
hantera känslorna, är så lycklig... Springer runt och tackar och pratar med
svenskarna som hejat, de har tydligen skrikit vilken placering jag haft, har
inte hört. Har varit i min bubbla, i mitt flow – jag mot klockan i 14 varv, jag
mot bronsmedaljen sista varvet. Byter om
för nedjogg, kollar när prisutdelningen ska vara, 19:10 – trist då sitter jag
på flyget L
Ringer Svenne som ska lägga ut på FB, tar med mig telefonen
när jag joggar ner – det plingar en del, sms från klubbkompisar som har koll,
tack alla! Jens skriver att det är många som grattat på FB, det får jag kolla i
natt när jag kommer hem – ska bli kul. Ransheim ringer, HD vill skriva igen,
pinsamt men super kul.
Jag har jobbat mycket för detta och har lyckats pricka
formen klockrent. Har själv tänkt att viktigaste loppet i vinter är just detta
3 000m lopp, jag ville göra en kanontid. 9:28 är för mig en kanontid. Får ändå
känslan att hade jag haft en hare som drog exakt och jag inte behövde springa
om löpare så är det möjligt att klippa några sekunder till, 9:24 finns. Låter
förmodligen löjligt för en del, 4 sekunder... men när man ligger så närma sin
mjölksyratröskel så är 4 sekunder mycket, det är nästan 20 meter...
Nu är det nutid på planet – bara att skriva detta gör mig skakig
igen. Brukar föreläsa en del, pratar om flow – stunder då tiden slutar att gå,
när allt bara går av sig själv. De stunderna tror jag vi jagar alla som håller
på med idrott, men man får det även i jobbet, när man föreläser, etc. I dag
hade jag flow, känner mig upprymd och kommer få en natt igen som jag hade efter
5 000m i Huddinge, stort leende och svårt att sova av endorfinkicken...
Samtidigt känner man sig tom – har lyckats med målet, måste njuta av stunden,
mentalt är man slutkörd efter en dag som denna, samtidigt som man får ny energi
av prestationen – visst är det konstigt....
Jag vet att på söndag har jag ett nytt tufft mål, orkar jag
mentalt?
Fredag morgon, det blev 4 timmar i sängen, på jobbet nu. Hade en härlig tid på tåget hem - läste allt på FB, log och skrattade för mig själv, tack alla - ni som inte är med i vår grupp kan kolla länken, 70 som gillat och 30 kommentarer - det är klubbkompisar!
https://www.facebook.com/groups/133733192615/ (Svennes inlägg)