Visst hade jag hoppats på medalj men vad andra gör kan man inte påverka, jag gjorde ett bra lopp i dag och det resulterade i en femte plats. Det är min bästa VM placering någonsin :-) 1991 blev jag 6 eller 7:a på VM i militär femkamp, Sverige vann brons i lag flera gånger men Kina och Brasilen var grymma. Man hade vardera 6 lagmedlemmar per nation, de hade oftast minst vardera 4 bland topp 10. 1991 var det i Oslo, vi var två européer bland topp 10, jag och Bengt Björklund från Örebro - minns inte riktigt placeringarna men han var före mig. Nu blev det alltså en femte placering.
Tänkte beskriva lite av det som händer mentalt och hur jag värmer upp, etc. Måndagen var lite strulig - först hamnade jag på planet sidan om två VÄLDIGT stora gubbar i min ålder, den ena snarkade hela resan, den andra HOSTADE! Är det något man är känslig för när man formtoppat sig är det baciller - imunförsvaret är långt nere, satt och vände mig bort hela resan och hade ångest. På plats så var inte banan utmärkt, hallen jag ska springa 3000m i på torsdag var sunkig. Lätt att man påverkas och börjar tänka negativt... In på rummet och fram med bilderna och FB om 5000m i Huddinge - man somnar med ett leende på läpparna..
Tävlingsstart kl.10:30, jag äter oftast lite 4 timmar innan, frukosten öppnade först kl.07:00, blev en väldigt liten frukost. Många löpare i matsalen - alla såg deffade och duktiga ut, det blir tufft tänker man... Upp på rummet igen, fram med nummerlappen och Sverigelinnet, minsann jag skakade lite när jag skulle sätta på den. Hade läst inlägget på LFA, sett att otroligt många läst det och gillat - pressen ökar, puhh... Det mental spelet som pågår med sig själv inför en viktig tävling är intressant - tror en del känner igen sig.
Två timmar innan start promenerar jag bort till tävlingsområdet. Har en rutin efter mina femkamps år, gå bana minst ett varv innan. Kollar underlaget, planerar svängarna, bästa riktningen, etc... adrenalinet ökar... Kollar på M35-45 som startade kl.09:00, Fredrik Uhrbom blir tvåa - ettan gör ett helt makalöst lopp.
En timme innan start, joggar två varv, lugnt och fint - känner på banan, förbereder mig mentalt... 30 minuter innan lite teknik/stretch, sedan på med de snabba skorna. Ett stegringslopp på 2 minuter - kroppen känns bra, nervositeten är borta, glädjen och suget finns där, yes. 10 minuter innan, av med överdragskläderna, tar med mig linnet och hänger det vid starten - det drar jag på tidigast 5 minuter innan start. Gunnar Durén och flickvännen Karin gillar linnet, OS linne... På med linnet, sedan är det start!
Som vanligt - det går undan.. efter 1,5 km är jag upp i topp 10 av de ca 120 som startade, trängseln är borta och man kan börja fokusera.. Ser att det är två tyskar i min klass som dragit i väg, men nummer tre och fyra finns runt om kring mig, efter 4 km är det vi tre plus Axelsson - världens bästa M55. Han gör mellan 33:40-33:50 på milen så jag inser att det går fort men det känns riktigt bra... Efter 5km så känns det som om jag håller samma tempo men de ökar, jag kan inte hänga på och får se de glida i från. Sista varvet tar jag in lite på den killen som ligger femma i loppet men i mål skiljer det 6 sekunder.
Konstaterar att ett silver skulle krävt 26 sekunder fortare, det hade jag absolut inte idag, jag har det inte alls. Bara att inse att jag gör ett bra lopp men de bästa är klart bättre än mig, än så länge. Jag gör 27:28, dvs 3:26 tempo på en terrängbana, gräs, ojämnt, en rejäl backe på varje 2km varv, det är en bra tid av mig. Detta gav energi - tror definitivt att jag kan få mer fart med mer fokus och lite mer träning. En VM medalj i framtiden är nåbart..
Jogga ner 3km, tillbaka till hotellet och inser att löparvännerna i IS Göta redan har en tråd i gång på FB, blir glad och tacksam över att tillhöra en så grym klubb.
Nu är det mat som gäller!
Bilderna blev för tunga - lägger dem på IS Götas FB sida