Inlägg

6:05 Klockan ringer. Hjärnan går igång på högvarv. Åh nej det var ju dags att springa nu på morgonen. Men klockan är ju bara 6:05. Jag börjar inte jobba förrän 9:45. Nog borde det gå att sova en liten stund till? Jag hinner väl med en liten runda ändå? Jag skulle ju köra backintervaller idag. Räcker säkert med 10 km i smygfart istället. Eller ska jag vila idag? Det var ju en helg med många km. Jag snoozar en timme...

6:15 Samvetet tar över.  Vilodag en tisdag har jag inte tid med. Ska jag hinna med veckan som jag planerat så är det dags att röra på de långa... Jag tar mig uppåt, går på toa och äter lite frukost. Fortfarande tänker jag att det går att sova en liten stund till.

Fler än jag som har dessa tankegångar???

Motivation att ta sig ut och springa är inget som är självklart. Alla har vi dessa frågeställningar och kampen mellan den ''late'' och den ''sportige'' pågår nog hos oss alla hela tiden. Jag försöker tänka att varenda gång jag ger mig ut så är det någon annan som ligger kvar i sängen eller soffan. När det sen är dags för tävling har jag en stor fördel av att ha gjort mina pass.

Det blev 10*30 sekunder backe och totalt 11 km. Helt ok en molnig tisdagsmorgon i Landets krona...