Nu är det tufft… Imorse var det femte passet denna vecka,
15km lugnt, ikväll sjätte passet med klubben, eller rättare sagt med IKEA
konsulten som kör ultralopp (glömt namnet), blev en lugn start men sedan var det flow under ca
en timme. Fick veckans längsta pass med 20km, nu har jag totalt 100 km på 3
dagar och 6 pass. Borde kännas enkelt då hälften av passen är gjorda men
processen från sängen till skorna på morgonen känns allt annat än lätt…. Har
dessutom haft känningen av lite halsont, kan vara mentalt… Nåväl - när man väl
är ute så försvinner de negativa tankarna och halsont och tröttheten, då njuter
man av att vara löpare.. Tänker på filmen jag visade på årets GötaGala – why do
I run?
Status annars?
Kollar min vilopuls några gånger i veckan, den säger mycket
om hur läget är med kroppen – i söndags hade jag 37, nu när jag börjar bli
nertränad är den uppe på 45, man vet dock att det vänder.
Idag tänkte jag rekommendera en bok :-) Jag tränar ett antal löpare
och skriver träningsprogram till hela klubben, har ganska mycket erfarenhet av
löpning. När jag ser en löpare/joggare så kan jag oftast på steget bedöma
vilken nivå denna befinner sig på. Det handlar väldigt mycket om hur man
använder kroppen, från fot upp till huvud. Vet att jag inte springer så tekniskt själv :-) Fick en del av mina ”sanningar”
bekräftade när jag läste boken ”born to run” i höstas. Man kan exempelvis inte landa på
hälen, det innebär ju att man bromsar varje gång man landar. Detta är väldigt
tydligt i boken, boken som satt en trend runt barfotalöpning. En intressant
detalj runt löpning och mänskligheten som var en aha upplevelse för mig är att
vi är den enda art som har förmågan att springa fort och långt. Vårt
”svettningssystem” är tydligen unikt – därför har människor i tusentals år
jagat sina byten till de kollapsat.
Nu är det dags att ladda för värsta dagen, pass 7 & 8
imorgon…