Min familj har begåvats med en lantställe i småländska Bassarås, ca 3½ mil från Halmstad. Detta sommar- och vinterparadis delar vi med två andra familjer, och det kanske främsta gemensamma intresset är idrott.
Sommaren 2012 genomfördes därför den första upplagan av Bassarås triathlon - en hemmagjord variant på olympisk distans;
- 1500 meter simning i en äkta småländsk insjö med minimal sikt
- 40 km cykling på en riktigt kuperad bana
- 10 km löpning i tuff terräng
Allt påhejat och stöttat av familjemedlemmar och nyfikna bönder. 2012 hade vi åtta deltagare (varav mina två löjligt vältränade svågrar), men 2013 hade vi expanderat till 11 deltagare + en barnklass på kortare distans med 16 deltagare. Ryktet om denna unika tillställning har spritt sig i grannskapet och fler förväntas ansluta i sommar.
Jag tycker triathlon är riktigt sympatiskt! Variationen i de tre grenarna är sporrande , det krävs mycket taktik under tävlingsmomenten och sannolikt bidrar variationen i träningen till att minska skadorna av t ex ensidig löpträning. Det här är också ett underbart exempel på hur roligt det är att idrotta tillsammans!
Och hur gick det för mig? Tja, inte så illa. Totaltid 3.02 i första upplagan (3:e placering). 2.52 i andra upplagan (2:a plats) inkl ett stopp för att hjälpa till med en punktering. Den största utmaningen för mig har varit att hitta rytmen i löpningen. Och vid bägge tävlingarna fick jag ruskig kramp under de sista 3-5 km löpning, som synes av bilden nedan.
Någon som är sugen på en fet utmaning i sommar?
