Jag är nu förbi mitt tidigare kilometerrekord på 11,1 mil då morgonjoggen uppmättes till 15,5 kilometer så från och med i nu är det bara bonuskilometrar som loggas in på kontot. Det känns riktigt skönt och roligt men ändå en gnutta löjligt då det på det stora hela faktiskt är en ganska obetydlig bedrift att springa 15-16 mil på en vecka. Firade i alla fall denna händelse med ett ordentligt hopp i sandlådan. 
Huset har drabbats av en rad tragedier. Den första är att Jens blivit sjuk. Om detta beror på träningsmängden, vätskebrist eller månne Markus grillade korvar igår kväll är i nuläget oklart men under utredning. Resorben är i alla fall laddad och vi hoppas på att han snart är tillbaka i solstolen då han just nu förlorar viktiga timmar i solkampen där Anna möjligtvis går förbi idag. Den andra är att Zoegaskaffet tog slut. Hädanefter får vi nöja oss med spanskt jordkaffe som fått namnet då det enligt flertalet utsagor faktiskt smakar just jord. Den tredje är att skadorna börjar hopa sig likt snötyngda moln över Sverige.
Krämporna börjar synas på flertalet av deltagarna här och det rör sig då om allt från ömmande knän, blodblåsor och en och annan utsliten sko. Skinnet svider även från all sol och tänderna ilar när man till aftonen avnjuter en kall. Eller förresten, vissa behöver inte vänta till aftonen för den delen. Tänker på vätskebalansen månne?
Jimmy blundar när han i ett nafs sveper ölen då han inte vill spä ut alkoholprocenten.
Till lunchen idag valde Lukas att inte gästa vårt hus vilket gjorde att vi fick byta ut hans del vid bordet mot någon annan. Vi hittade omgående ett fullgott substitut som just nu sitter och spelar för oss här i rummet.
Kvällens distanspass blev inte mycket att hänga i julgranen, mycket beroende på bristen av granar här nere men även då trötta och slitna fötter inte riktigt orkade med längre. Min ena lilltå har blivit svullen som en valnöt och gör fruktansvärt ont vid i stort sett varje fotisättning som dessvärre förekommer rätt ofta i löpning. Jens är fortsatt sjuk, dock på bättringsvägen och Annas ena tå ser ut som en slarvigt utförd operation där läkaren suttit i en Jeep någonstans på en grusväg i Östafrika med en smörkniv som enda redskap.
Under kvällen har fler rapporter om sjukfall inkommit och vi befarar att en magsjukaepidemi härjar i området. Dessvärre har då Jens fått sällskap av Erik och Lukas som nu också fixar pizzor av den icke välkomnande sorten. Hinkarna har tagit slut men som tur är har vi Uppfinnar-Jocke i huset som snabbt fixade ett par representativa spydon.
Morgonjogg: 15,5 km.
Snittempo 5:00
Högsta: 4:30 (nedförsbacke och hemlängtan)
Lägsta: 5:20 ( i stairway to heaven)