Idag har ju bara varit en fantastisk dag, spenderat stora delar av den utomhus för man måste passa på nu när hösten är i antågande. Är ledig hela denna veckan då jag redan i mars kände att nä, det räcker inte med semestern i juli utan jag behöver nog tagga ner lite när sommaren officiellt är slut på jobb också. Jobbar på Regiondjursjukhuset här i Helsingborg och jobbar då en hel del på akutmottagningen vilket innebär en hel del spring och stress om dagarna, man slutar ofta inte i tid och jag är allt som oftast helt slut i huvudet när jag kommer hem. Då måste man vara snabb med att åka ut till stallet och mocka/träna hästarna (för det gör de ju inte det själva) så man inte däckar på soffan för då tar dagen slut för fort. När jag väl är klar där DÅ brukar tanken slå mig att jag borde nog ut och springa idag... Dock lite olika om det blir av eller ej, oftast då beroende på vad klockan är. Brukar försöka komma ut 3-4 mil/v men ibland blir det bara 2 mil.
Hur hamnade jag i löpvärlden då? Jag tror att det var min lillebror Kristofer som tyckte att jag skulle ställa upp i Springtime och Göteborgsvarvet av någon anledning. Jag var ute och sprang ibland och jag hade skapat mig ett konto på jogg.se men jag loggade aldrig in mina pass utan mätte bara rundorna. Jag provade att hänga med min far när han var ute och sprang någon gång, jag hade aldrig sprungit längre än 6 km och det var på högstadiet, så när vi skulle ta oss nästan en mil så kändes det skrämmande jobbigt redan innan. I början var det inte så jobbigt men så fort vi passerade 5-6 km så dog mina ben, jag fick kämpa som ett djur för att orka med! Vi sprang aldrig en mil för det fattades ca 400 m när jag cyklade rundan direkt efter för att mjuka upp benen. Fyra dagar senare lurade Kristofer ut mig på Pålsjömilen, vi inledde på sjuan och körde därefter trean. Den där trappan som jag hoppade över på passet för 2 dagar sedan... DEN hade han glömt nämna när vi sprang. Så efter ca 9 km ställs jag inför detta h*lsike och tänkte att jag ALDRIG skulle springa så långt, så länge och så extremt jobbig trappa. Sniglade mig in i mål långt efter honom men då slog det mig att jag hade sprungit min första mil!!!! På 57,22 min = superstolt och den dumma trappan var glömd! Sedan rullade det bara på, fortsatte logga in passen på jogg.se vilket är skoj nu när man kan gå tillbaka och se hur det började. Det har blivit många Pålsjömil efter det och det är fortfarande roligt att ge sig ut där.
Första loppet kom i mars när vi var på eget träningsläger på Fuerteventura, tränade som galningar hela veckan, på gott och ont. Seedningslopp för GV 2 dagar innan vi ska hem och träningsvärken från hela veckan är ett faktum, men loppet skulle springas och jag var så nervös att jag glömde träningsvärken! Kommer inte ihåg vad mitt mål för det loppet men inför Springtime var det i allafall under 50 min som gällde. Backig bana och varmt var det och jag var nöjd när jag kom in på 52,39 tror jag bestämt det var... Ingen supertid men jag var näst bästa svensk om man jämförde med dem som var på GV's träningsläger. =) Efter loppet tipsade de om att de skulle börja med löparkvällar i Helsingborg inför GV och både jag och brorsan blev sugna. Vi gick på första löparkvällen, superkul! Fartlek på schemat, någon från Göta informerade om deras träning och sa att alla var välkomna på träningarna de hade, de skulle vara på Heden dagen efter och köra 5000m test. Spännande tyckte vi och gick dit dagen efter med duktig träningsvärk (från min sida). Höll på att dö redan på uppvärmingen då tempot de höll där var snabbare än mitt bästa miltempo, men det var bara att kämpa vidare! Stretching, några stegringslopp och sen förklaring av passet innan vi gav oss iväg. Hur jobbigt som helst, helt klart den sämsta av alla som var där, men det gjorde inget för de kunde inte springa ifrån mig. =) Alla fick vänta på mig efteråt och när jag var klar, då var det dags att jogga ner, i typ samma tempo som uppvärmingen (supersnabbt för mig). Men jag blev inte skrämd, utan jag fortsatte komma på träningarna och det gav resultat! Sprintime -12 på 48,32 min. Förbättrade tiden i Malmömilen till 46,48 min för att i Trelleborg sänka den lite till. Så nu återstår att se hur det går på lördag ett år senare! På återseende i textens värld!