Idag är ingen vanlig dag för idag är min 40 årsdag. Hipp Hipp Hurra!!!
Äntligen är det dax för mig att fylla 40 år och som jag har väntat. Liten blir stor och jag känner mig äntligen vuxen på riktigt, nu kan jag säga och tycka vad jag vill. Det har jag i och för sig väl alltid gjort men nu känns det som om jag kan göra det på ett litet annat sätt..
40 år, smaka på den. 40 år och mitt i livet.
Många säger till mig att det är efter 40 som det verkligen börjar, det riktiga livet. Kanske det riktiga livet men även löparlivet?! Barnen blir större för varje år som går och egentiden blir lättare att få till. Nu behöver jag inte barnvakt när jag ska träna utan de klarar sig själva. Det är kanske nu den stora satsningen ner mot 50 minuter börjar..på riktigt!!
Min födelsedag är en känslomässig dag på många olika sätt. Den förenar ytterligheter som glädje och sorg på samma dag och för en känslomänniska som mig är det utmattande att hantera. Nästa lika jobbigt som ett maratonlopp. Min födelsedag är på samma dag som vi ska ta farväl av vår vän Ingemar.
Ingemar var den som tog hand om mig när jag först följde med Martin till en träning med Göta. Förvirrad och ljusår långsammare än de andra stod jag på första träningen och hade samma känsla som jag numera har under mina tävlingar - Vad fan gör jag här?! Då kom Ingemar som en räddande ängel och fick mig att stanna kvar istället för att lägga benen på ryggen och springa därifrån. Han lärde mig att löpningen handlar om så mycket mer än hur snabba dina ben är. Det handlar också om vad som finns i ditt huvud och vad som ryms i ditt hjärta, och Ingemar hade ett stort hjärta där vi alla fick plats.
Hedda sa för några veckor sedan till mig:
"- Mamma, nu vet jag varför himlen är så stor. Det är för att alla som har dött ska få plats där uppe."
Om hon bara visste hur rätt hon hade den unga damen. För nu när Ingemar är där behövs det ju friidrottsbanor och väldigt många slingor i olika distanser. Jag är helt säker på att han redan är i full gång där uppe med att skriva träningsupplägg till allihopa. Inte ens Sankte Per går säker utan även han får snöra på sig skorna och hänga på.
Dagens blogginlägg är tillägnat dig Ingemar, jag saknar dig!
(inlägget skrevs i fredags men i allt som hände så föll det helt bort att även skicka det.)